Recension

Mamma som GudSpråklig omfamning av den besjälade världen

Uppdaterad
Publicerad
Annons

”Det utgår en förtrollning från tingen som omger mig”, lyder inledningsmeningen i Gabriela Melinescus nya bok ”Mamma som Gud”. Längre fram i romanen skriver hon, apropå den i Rumänien bosatta moderns misslyckade försök att få visum till Sverige för att besöka Gabriela i Stockholm, att hon i livet inte hade ”kunnat ta farväl av mamma, men jag betraktade drömmen som en annan verklighet där jag kunde få göra det”. De här två citaten – man hade också kunnat välja andra utdrag; var och varannan mening hos Melinescu äger en citatvänlig tyngd – omgärdar såväl Melinescus ordkonst i stort (diktningens magiska värld) som just den här berättelsens bärande motiv (mödrarnas och moderskapets spännvidd och kraft).

”Mamma som Gud” betecknas alltså som roman, vilket skulle kunna bytas ut mot exempelvis ”lyrisk biografi” – över modern, mormodern, farmodern och Melinescu själv. Det handlar om inget mindre än livet och döden, dessa siamesiska tvillingar som sammanvuxna i nacken ”tillbringar evigheten var för sig” och som i Melinescus fall omfamnar allt från barn- och ungdomsårens Rumänien till exiltillvaron och småningom det permanenta livet i det nya hemlandet Sverige.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons