Annons

Magnus Ljunggren:Språklig futurist ville bryta vårt vaneseende

Endast genom att befria poesin från förnuftet, kan vi gjuta nytt liv i det döda språket. Det utspelet gjorde den ryske lingvisten och konstnären Viktor Sjklovskij 1913. Protesterna blev högljudda, men Bertolt Brecht tog till sig idén om ”främmandegöring”.

Under strecket
Publicerad

Det talas i dessa dagar ofta om ”främmandegöring”. En metod som via överrasknings­effekter syftar till att bryta vårt vaneseende när vi tar till oss ett konstverk. Nationalencyklopedin påstår (som så många ­andra) att det var Bertolt Brecht som var först med termen. Det är fel. Han hade bara lånat den från Viktor Sjklovskij och sett till att översätta den till tyska: Verfremdung.

Sjklovskij myntade begreppet – på ryska
ostranenie – i sin uppsats ”Konsten som grepp” vid årsskiftet 1916–17. Men egentligen hade han formulerat dess essens redan tre år tidigare, den 23 december 1913, på den petersburgska källarklubben Den herrelösa hunden inför en brokig samling poeter, konstnärer, frackklädda herrar och damer i dekolletage. Han var 20 år den gången och hade bestämt sig för att bli den unga futurismens ideolog. Rubriken på hans omtumlande föredrag var: ”Futurismens plats i språkhistorien.” Han fortsatte snart med nya preciseringar av vad han ville kalla ett fundamentalt poetiskt konstgrepp.

Annons
Annons
Annons