Annons

Språkforskarnas käraste raritet

Inför Sveriges nationaldagsfirande begrundar Olle Josephson nationalspråket, svenskan, det gemensamma språket för alla landets invånare – oavsett vilket av Sveriges cirka 200 modersmål vi annars talar.

Under strecket
Publicerad

Detta språk har sina egenheter. Dit hör alla vokalerna (försök få en fransman att skilja på fyra, föra, fura), eller egendomligheten att vokallängd är betydelseskiljande (låt samma fransos pröva tal, tall, hål, håll). Eller det märkliga subjektstvånget, en nordvästeuropeisk företeelse (inklusive franskan denna gång!) som tvingar oss till betydelselösa subjekts-det som i det blåser och det går bra. För flertalet av världens språk räcker blåser och går bra.

Men språkforskarnas käraste svenskhet är nog ändå V2. Så lyder facktermen för att svenska påståendesatser alltid har verbet som andra satsled, oavsett hur satsen börjar: jag kom i går; i går kom jag. V2 är en raritet, men finns i alla germanska språk från jiddisch till isländska. Undantaget är engelskan. Redan från 1066 fick engelskan förmånen att utvecklas till ett typiskt blandspråk (med den normandiska franskan) så att många grammatiska strukturer förenklades: yesterday, I arrived.

Annons
Annons
Annons