Annons

Teresa Küchler:Språk är politisk hårdvaluta – kunskaper lönar sig

Isabella Lövin (MP) och Boris Johnson (Storbrittaniens konservativa parti).
Isabella Lövin (MP) och Boris Johnson (Storbrittaniens konservativa parti). Foto: Tomas Oneborg/AP

Språk är makt. I EU-världen har den som behärskar kollegornas och motståndarnas språk ett äss i rockärmen, och får större inflytande i kamrarna. Brexit har samtidigt väckt frågan om engelskans framtid i EU.

Publicerad

BRYSSEL. ”Jag kommer inte att upprepa, för mina talespersoner har förbjudit mig... men det är ju fortfarande sant... att alla förstår engelska men ingen förstår England. Det är därför som jag mer och mer använder andra språk”, sade Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande, småflinande från en scen i Bryssel i veckan.
Juncker talade om språkbruket i EU-världen, en värld som visserligen har 24 officiella språk, bland dem engelska, franska och tyska, men också småspråk som svenska, iriska och estniska. I mötessalarna dominerar dock engelskan i dag. Juncker själv har förstås aldrig använt engelska som huvudspråk.

Det brukar sägas om Juncker att han inkarnerar den europeiska kulturdrömmen; han som lätt och ledigt skiftar mellan 3–4 språk under ett och samma möte. Han är social, lite av en klassens clown som skojar med alla, samtidigt som han har en erkänd förmåga att både medla i den stundtals häftiga tysk-franska dialogen och sätta sig i respekt hos den EU-kritiske Donald Trump.

Annons
Annons
Annons
Annons