Annons
X
Annons
X

”Spökhistorier är som en spegel för samhället”

Jack Werner har gett spökhistorierna ett uppsving i och med "Creepypodden" på Sveriges Radio. Men vad är egentligen creepypasta och varför är det så populärt bland unga internetanvändare?

Jack Werner fascineras av spökhistorier från nätet för att de ofta ligger nära verkligheten och man får en glimt av det otäcka.
Jack Werner fascineras av spökhistorier från nätet för att de ofta ligger nära verkligheten och man får en glimt av det otäcka. Foto: Linus Sundahl-Djerf / Svenska Dagbladet

Det var runt åren 2006-2007 som den då 18-årige Jack Werner läste en spökhistoria på internet med titeln (i svensk översättning) "Ted grottutforskaren" och blev fullkomligt gripen. Berättelsen hittade han på en blogg som sade sig beskriva en verklig, otäck upplevelse djupt inne i en outforskad grotta som Ted och hans kompis "B" hade varit med om någonstans i USA 2001. Han hade hittat en klassisk creepypasta.

– Jag satt framför datorn i en och en halv timme och läste, jag var helt andlös mot slutet, jag tyckte den var fruktansvärt gripande och kuslig. En av mina starkaste upplevelser, säger Jack Werner.

Jack Werner axlade uppdraget att sprida historien om Ted och andra spökhistorier från internet i "Creepypodden" och via sin bok "Creepypasta: Spökhistorier från internet" (2014). Men vurmen för spökhistorier på nätet bottnar egentligen i intresset för vandringssägner, sådana som beskrevs i Bengt af Klintbergs "Råttan i pizzan" (1986) och "Glitterspray och 99 andra klintbergare" (2005).

Annons
X

Jack Werner tycker att creepypastor har mer gemensamt med den sortens berättelser än klassiska spökhistorier.

– Berättelsen måste ha fått stor spridning på nätet för att kallas för creepypasta, annars är det bara en vanlig spökhistoria. Det som skiljer creepypasta från andra historier är att skribenterna ofta är anonyma, och anonymiteten skapar paradoxalt nog en större trovärdighet. I spökhistorier som börjar med klassiska inledningar i stil med ”det var en gång” säger författaren egentligen ”slappna av, det här är en påhittad berättelse”, men när de publiceras anonymt på nätet hoppar man över det steget. Det beskrivs som självupplevt och man får känslan av att det här kan ha hänt på riktigt.

Att den här sortens historier har blivit så populärt har, i likhet med vandringssägner, mer med själva formen – hur berättelsen förmedlas – att göra än vem som står bakom dem. Och precis som med vandringssägner är det vanligt att creepypastor förändras och bearbetas när de vandrar mellan läsare på internet. Nya versioner av samma historia dyker upp och alternativa slut skrivs av andra anonyma användare på olika internetforum.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Jag tycker om just den här aspekten av att historien sprider sig själv för att den är så oemotståndlig. Och det som präglar vandringssägner är att det finns ett korn av sanning i dem, de är som en spegel för samhället och säger mycket om hur vi ser på oss själva, säger Jack Werner.

    I creepypastor är det vanligt med ett jag-berättande och att huvudpersonen är en vanlig person. Historierna utspelar sig ofta i "normala" miljöer, även om det också finns en del flippade exempel.

    – Återkommande teman är oftast någon form av spänningssökande som går fel, typ ett gäng som åker ut i skogen och campar, klassiska lägereldsberättelser. En annan vanlig genre är att det är nånting i sociala medier eller på internet som spökar. Ett skypesamtal från en omöjlig användare. Så det finns ett sådant samtida drag i dagens creepypastor, men jag skulle nog säga att de också är som spökhistorier är mest, att man försätts i en kuslig situation i sin vardag.

    Själv har Jack Werner ännu inte gett sig på att skriva några egna anonyma spökhistorier för internetpubliken.

    – Jag är rädd för att bli besviken tror jag, men jag har tänkt att jag borde göra det. På papperet borde jag ha koll nu, rent uppläggsmässigt, hur man gör för att skapa en bra och spännande spökhistoria. Jag har några idéer så vi får se om jag faktiskt tar mig tid och försöker skriva ner dem någon gång.

    Annons

    Jack Werner fascineras av spökhistorier från nätet för att de ofta ligger nära verkligheten och man får en glimt av det otäcka.

    Foto: Linus Sundahl-Djerf / Svenska Dagbladet Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X