Annons

GhostSpökhistoria med förvirrande drag av buskis

Konstnären Molly (Maria Lucia Heiberg Rosenberg) och bankmannen Sam (Peter Johansson) har en söt men inte helt okomplicerad relation i ”Ghost”.
Konstnären Molly (Maria Lucia Heiberg Rosenberg) och bankmannen Sam (Peter Johansson) har en söt men inte helt okomplicerad relation i ”Ghost”. Foto: Mats Bäcker

Musikalen "Ghost" är en rappt berättad, men virrigt iscensatt, historia om kärlek, mord, penningtvätt och limbot mellan liv och död. Underhållande för stunden och med kompetenta sånginsatser men utan några minnesvärda melodier att nynna vidare på.

Under strecket
Publicerad

Gladys del Pilar som det bullriga bluffmediet Oda Mae Brown och Peter Johansson i ”Ghost”.

Foto: Mats Bäcker Bild 1 av 2

Ensemblen i ”Ghost” som bygger på filmen från 1990.

Foto: Mats Bäcker Bild 2 av 2

"Ghost" var en av 90-talets stora kassasuccéer, med Patrick Swayze, Demi Moore och Whoopie Goldberg i de ledande rollerna. År 2011 blev filmen en musikal, med manus av Bruce Joel Rubin och med musik av Dave Stewart, som skördade stora framgångar med brittiska syntpopgruppen Eurythmics, och Glen Ballard, mest känd för att ha skrivit och producerat Alanis Morrissettes ikoniska 90-talsalbum "Jagged little pill".

När musikalen nu sätts upp i Sverige, efter rätt blygsamma framgångar i världen, har det blivit en föreställning som inte riktigt vet vilket ben den ska stå på. Filmen kan karaktäriseras som en romantisk fantasythriller men i Anders Albiens översättning och regi har musikalen i några scener tagit formen av ett folklustspel, som gör att jag ibland känner mig förflyttad till Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Dialektal Stefan & Krister-buskis i alla ära men här blir det bara konstigt. Lägg till ett gäng zombiestajlade streetdansare, spastiskt koreograferade av Bianca Fernström, och lite Joe Labero på det, så blir förvirringen närmast total.

Annons
Annons
Annons