Spöken får liv genom lille William-Olsson

Under strecket
Publicerad
Annons

Magnus William-Olsson
Spöken
70 s. Wahlström & Widstrand. CA 185:-

Den fine poeten Magnus William-Olsson brukar allt emellanåt publicera sig också som prosaist. Han har gett ut några samlingar litterära essäer där tonvikten ligger på den personliga upplevelsen av dikten, både psykiskt och fysiskt. Själv har jag tilltalats av det existentiella perspektivet i William-Olssons essäer, men, det skall medges, ibland irriterats ganska starkt av det koketta och självmedvetna drag som också finns i dem.
I William-Olssons nya prosabok Spöken är det koketta borta fastän ämnet är minst lika personligt som tidigare. I 15 korta prosastycken frammanar författaren sina närstående döda. Det är släktingar, ungdomsvänner och andra i barndomen viktiga personer. De framträder som i en tubkikare, tydliga men ofta lösryckta från den värld de levde i. Iakttagaren är visserligen den vuxne författaren, men det som han iakttar har uppfattats av honom själv som barn, med de obegripligheter och kunskapsluckor som följer av detta.
När han tecknar sina porträtt blir det samtidigt en bild av de ofta gåtfulla och fragmentariska kunskaper om världen som vi förvärvat i barndomen och som mer eller mindre oreflekterat bildar en grund för vår världsuppfattning.
Den lite spekulativa titeln ”Spöken” är helt adekvat. De människor som porträtteras har en helt påtaglig existens i William-Olssons texter. Ändå glider de undan och löses upp när man frågar sig hurdana de ”verkligen” var och vad de själva kan ha tänkt om det som berättas. Precis som de människor man själv bär med sig i sitt medvetande, där man tilldelat dem olika, ibland till och med livsavgörande roller - utan att någonsin kunna få några bekräftelser.

Annons
Annons
Annons