Annons
X
Annons
X
(uppdaterad)
Kriget i Syrien

Mäktiga synen: en färgglad juicebar bland ruinerna

Ett trevande liv spirar bland ruinerna i östra Aleppo. En färgsprakande juicebar, en arbetsglad barberare och den energiske slaktaren möter oss bland rasmassor och sönderbombade hus. Alla kämpar för att gå vidare trots att kriget i dag går in på sjunde året. SvD rapporterar på plats.

”Jag satsar för fullt”, säger Abdullah som står i baren och pressar citroner i östra Aleppo. Läs mer om den längre ner i texten.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 2
Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 2

Bild 1 av 6

”Jag satsar för fullt”, säger Abdullah som står i baren och pressar citroner i östra Aleppo. Läs mer om den längre ner i texten.
”Jag satsar för fullt”, säger Abdullah som står i baren och pressar citroner i östra Aleppo. Läs mer om den längre ner i texten. Foto: Lars Pehrson

Världens mest krigsförstörda stad

Scenerna i östra Aleppo för tankarna till Dresden efter andra världskriget. Allting ligger i ruiner. Hyreshusen, affärerna, marknaderna, sjukhusen, skolorna.

Sjukhusen har förvanskats till stålskelett, och granatattacker har krossat vartenda fönster i staden. Gatorna är fyllda med sopor, utbrända bilar och förkolnade ambulanser. Under krossade betongmassor ligger fortfarande döda människor som ingen lyckats dra fram. Alla vi pratar med har förlorat familjemedlemmar i attackerna.

Foto: Lars Pehrson

Östra Aleppo är världens just nu kanske mest krigsförstörda stad. Här har fyra års strider rasat mellan rebeller och syriska regimen som belägrade området under sex månader. Med hjälp av ryska bombningar tog regimen tillbaka staden i december förra året.

På det 2,5 kvadratkilometer lilla området fanns omkring 200 000 människor instängda, som evakuerades när regimen tog kontroll. Nu börjar vissa återvända till hem som inte längre finns, och bygga upp någon sorts ny vardag bland spillrorna.

Annons
X
Annons
X
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1

Bild 2 av 6

Återvändaren Lina

Foto: Lars Pehrson

En av återvändarna till östra Aleppo är 39-åriga Lina Shawaa. Hon väntar på brödutdelning bland grushögarna på en bakgata. Hennes ögon är fulla av sorg men samtidigt beslutsamhet. Lina förlorade fem av sina sju barn i en granatattack.

– Jag lämnade dem hemma i huset en dag för att gå ut och leta mat. När jag kom tillbaka hade en bomb fallit rakt på huset och taket rasat in. Min barn låg under massorna. Begravda, berättar hon med låg röst.

Ändå höll Lina ut och stannade i östra Aleppo under hela den svåra belägringen trots granatregn och hungersnöd.

– Östra Aleppo är vårt hem. Men vi har ingenting. Ingen elektricitet, vatten, mat, kläder eller pengar, säger hon och gungar sitt månaders spädbarn på armen medan treåringen med skygg blick trycker sig mot hennes rygg.

Inte heller har hon sin man kvar. Han försvann spårlöst för sju månader sedan.

– Han gick ut för att hitta bröd trots bomberna och kom aldrig tillbaka. Jag vet inte vart han tagit vägen.

Annons
X
Annons
X
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1

Bild 3 av 6

Slaktaren: ”Vi måste jobba vidare”

Foto: Lars Pehrson

Bland högar med nackade kycklingar och blodiga fårskinn i en granatbombad gränd i står slaktaren Yousef Hilali. Rak i ryggen och cigaretten rykande i handen. Med barsk stämma hojtar han till några pojkar att fånga in ett bångstyrigt lamm som försöker smita undan slakt. Sedan vänder han sig om för att fortsätta hänga upp kött på stora krokar.

– Vi måste jobba vidare. Slakta lamm, sälja kött, tjäna pengar. Det är kämpigt, men det måste gå, säger han och drar ett djupt bloss.

Yousefs föräldrar dödades i en granatattack för ett år sedan. De hade tidigare flytt till västra Aleppo men återvänt till östra delen en eftermiddag för att kontrollera familjens hus – när granater började regna över dem. Yousef hade också flytt, men återvände till östra Aleppo för två månader sedan. Sopade undan granatrester från stengolvet i slaktlokalen och började om.

– Affärerna går dåligt. Förut sålde jag över hundra lamm om dagen, nu högst två. Människor har inga pengar, säger han.

Annons
X
Annons
X
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1

Bild 4 av 6

Barberaren längre ner på gatan

Foto: Lars Pehrson

Samma sak upplever barberaren längre ner på gatan, men till sist har han fått en kund som sjunkit ner i stolen för en klippning bland sönderbombade plåttak. Tacksamt tar barberaren emot 500 syriska pund i betalning.

Annons
X
Annons
X
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1

Bild 5 av 6

Juicebaren – kvarterets färgklick

Foto: Lars Pehrson

Ett par kvarter bort, glänser plötsligt en färgklick i östra Aleppos askgrå förödelse. En skimrande turkos skylt med vajande palmer. Gyllengula bananer i nätpåsar. Mandariner i prydliga högar på disken. En juicebar.

En man och beslöjad kvinna kommer släntrande längs gatan. Han slinker leende in på baren medan kvinnan väntar utanför. Några minuter senare kommer han ut med två maffiga fruktdrinkar. Paret försvinner i fjärran, förbi den gröna plastpalmen som ägaren placerat på trottoaren bredvid sönderbombade grå betongblock. Kontrasten är mäktig, synen vacker med sin trotsighet.

– Jag öppnade baren igen för två månader sedan. Det har redan börjat droppa in folk. Jag satsar för fullt. Östra Aleppo är säkert nu, säger Abdullah som står i baren och pressar citroner.

Fast det är långt ifrån genomsäkert. Bland rasmassorna finns minor och oexploderade sprängladdningar. Västerut hörs granatbeskjutning från rebellkontrollerade Idlib. Kriget är långt ifrån slut, nya strider lurar kring hörnet.

Annons
X
Annons
X
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1

Bild 6 av 6

Traumacentret: Här får barnen bli barn igen

Foto: Lars Pehrson

”Vi bygger ett hus, sten för sten, dag för dag, snart är det klart”.

Barnens sång ekar på den lilla stengården omgiven av oliv- och mandarinträd. De sjunger allt högre och klappar i händerna. Ballongerna vajar i vinden. Glädjen sjuder, trots att barnen genomlevt fyra års intensivt krigande och ett halvårs belägring av östra Aleppo.

Många kämpar med aggressioner, mardrömmar och sängvätning. Otaliga har mist föräldrar eller andra familjemedlemmar. Deras hem har raserats, flera års skolgång har missats och vänner har försvunnit.

Här på det nyöppnade traumacentret som stöttas av Världshälsoorganisationen får de hjälp och stöd. Huset var tidigare en militärpostering mitt på frontlinjen, och många fönster är fortfarande täckta av sandsäckar.

I skuggan av säckarna sitter barnen och ritar. Vissa målar fjärilar och blommor, andra mest mörka sträck över himlen. Ett barn har målat sig själv som en bomb som exploderar.

– Dessa barn bär på så mycket sorg och skräck, De har en lång väg framför sig till ett normalt liv, säger Mirna Hayek som jobbar på centret och fortsätter:

– Men de ska inte ses som en förlorad generation. Syriens barn kommer att resa sig igen. Det de mest behöver just nu är att få leka.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X