Annons
Recension

Världarnas krigSpielberg gör kriget till ett familjedrama

Hamnarbetaren Ray (Tom Cruise) behöver marsianers hjälp för att bli en bättre pappa åt sin dotter (Dakota Fanning).
I bakgrunden Tim Robbins med gevär.
Hamnarbetaren Ray (Tom Cruise) behöver marsianers hjälp för att bli en bättre pappa åt sin dotter (Dakota Fanning). I bakgrunden Tim Robbins med gevär.
Under strecket
Publicerad

När man för in mordiska marsmänniskor i en berättelse har man i regel ett speciellt syfte. Det hade H.G. Wells, som gav ut romanen Världarnas krig 1898, och det var först och främst att sätta den arroganta mänskligheten på plats.
Självbelåtna viktorianer, som såg sig som världens herrefolk och agerade därefter, som sorglöst utplånade ursprungsbefolkningar och andra djurarter till höger och vänster, fick här se hur deras stolta militärstyrkor förnedrades av en överlägsen civilisation och hur de själva dukade under i drivor.
Mars höll på att kallna, och marsianerna behövde helt enkelt expandera inåt solen och värmen. Det var evolution i intergalaktisk skala, och nu var det plötsligt vi som var strykpojkarna. Att det till slut var jordens bakterieflora, snarare än artilleribeskjutning, som tog död på inkräktarna, fullbordade denna mycket pedagogiska lektion i ödmjukhet.

Steven Spielberg har förvisso också ett syfte med sina översittare från yttre rymden (bortsett från att det ska bullra och blixtra och att många saker ska explodera). Och det är att den frånskilde hamnarbetaren Ray, gestaltad med strömlinjeformad funktionalism av Tom Cruise, ska inse vad som verkligen är viktigt här i livet och bli en bättre pappa till sina två barn.
Det är sant. Jag skojar inte. Spielberg ser Världarnas krig som ett familjedrama. Ray ska ha hand om sonen och dottern över helgen medan exhustrun åker iväg en sväng med nye maken. Och redan i samma ögonblick som Ray anländer för sent hem för att ta emot dem, står det skriande klart vilken oengagerad och ansvarslös förälder han är. Det är ostädat hemma, det finns ingen mat i kylen, och Ray kastar alldeles för hårt till tonårssonen när de pliktskyldigt nojsar med boll och handske på bakgården.

Annons
Annons
Annons