Annons

Bengt E Y Svensson:Spekulationer i de högre rymderna

Den vetenskapliga revolutionen förpassade de stora spekulationerna om världens beskaffenhet till filosofin och religionen. Men efter framstegen med atomteorin och kvantmekaniken har forskarna åter frestats att hitta den stora teorin för allt.

Uppdaterad
Publicerad

Vad är det egentligen som gör att en vetenskap som fysiken går framåt? Är det nya, omvälvande experiment, som Röntgens upptäckt av ”X-strålarna”? Är det de djärva, revolutionerande idéerna, som Einsteins relativitetsteori? Eller är det ett mödosamt pusslande för att jämka teori med experiment, med många forskare inblandade och i många små steg – som när den moderna atomteorin växte fram under början av förra seklet?

Historien ger oss inget entydigt svar. Och de modeller som föreslagits för hur vetenskapen utvecklats spretar åt flera håll. Den uppfattning som de flesta verksamma fysiker har är ändå den som lades fram 1934 av den då österrikiske, senare brittiske, vetenskapsfilosofen Karl Popper. Popper betonar vikten av att ställa upp hypoteser, det vill säga förslag till teorier, som sedan måste prövas i experiment. En hypotes kan antingen vederläggas, ”falsifieras”, det vill säga inte gå ihop med experimenten, och måste i så fall förkastas. Eller så kan den visa sig stämma med experiment och då vinna i trovärdighet. Och ju mer en hypotes består de experimentella prövningarna desto trovärdigare blir den. Men den kan aldrig bli en evig sanning. Nya experiment skulle ju kunna visa att den bara har begränsad giltighet.

Annons
Annons
Annons
Annons