Annons

Specialister: Utredning för könsbyte går inte snabbt

Att behandla och bemöta unga med könsdysfori ställer höga krav på vården. Processerna måste ta tid, vara grundligt genomförda och bygga på all beprövad erfarenhet och forskning som finns att tillgå. Det skriver Maja Lastavica och Sophia Eberhard, BUP Skåne.

Publicerad
Tvärtemot vad Gillberg med flera skriver, upplever vi inte att våra patienter önskar påskynda kirurgiska ingrepp; för många blir kirurgiska ingrepp aldrig aktuella, skriver Maja Lastavica och Sophia Eberhard.
Tvärtemot vad Gillberg med flera skriver, upplever vi inte att våra patienter önskar påskynda kirurgiska ingrepp; för många blir kirurgiska ingrepp aldrig aktuella, skriver Maja Lastavica och Sophia Eberhard. Foto: Privat

REPLIK | KÖNSDYSFORI HOS BARN

Som ansvariga för ett av 6 specialiserade barn – och ungdomspsykiatriska könsidentitetsteam i landet (BUP Skåne) känner vi inte igen oss i beskrivningen som professor Gillberg med kolleger gör. Vi är eniga med Gillberg och kolleger om att mer forskning i fältet behövs, och beklagar att Forte vid årets ansökningsomgång inte beviljade anslag till forskargruppen. Vi har mycket stor respekt för författarnas samlade kunskap, men önskar här nyansera bilden.

Vår erfarenhet är inte att önskan om att leva i ett annat kön debuterar plötsligt. Könsidentitetsutvecklingen är en pågående process, där det för de flesta runt 11–12-års åldern blir tydligt vilket kön man identifierar sig med. Den begynnande puberteten med kroppsliga förändringar kan förstärka tankarna kring könsidentiteten och för några leda till en mycket smärtsam upplevelse av att leva i fel kön.

De senaste åren har vi sett ett ökat inflöde av unga till vården som söker hjälp i dessa frågor. En del av dessa får stöd på ungdomsmottagningen, och en mindre andel kan bli aktuella för utredning av könsdysfori. I artikeln skrivs missvisande om ”snabba utredningar”. En utredning med frågeställning könsdysfori tar tvärtom minst ett år, och görs av ett tvärprofessionellt team (överläkare, psykolog och kurator) genom ett flertal besök i en standardiserad process utifrån beprövad erfarenhet, som följer Socialstyrelsen Nationella kunskapsstöd ”God vård av barn och ungdomar med könsdysfori” från 2015. Utredningarna innefattar alltid en period där ungdomen prövar att leva i det andra könet.

Annons

Först vid 18 års ålder kan ansökan om könsbyte enligt Lagen om fastställande av könstillhörighet (1972:119) göras – om personen sedan en lång tid tillbaka upplever att han eller hon tillhör det andra könet, sedan en tid uppträder i enlighet med denna könsidentitet, och kan antas komma att leva i denna könsidentitet även i framtiden.

Inte i något fall har utredning och/eller behandling i Skåne genomförts mot föräldrars vilja. I de allra flesta fallen hade ungdomar föräldrar som såg deras lidande och gav stöd i utredningen. Vissa föräldrar har önskat samtal och stöd på grund av deras rädsla för att barnet inte kommer att accepteras av samhället. I motsats till vad som skrivs i artikeln visar forskning att andelen som ångrar ett könsbyte verkar vara mycket liten (Dhejne et al).

Slutligen vänder vi oss helt mot begreppet könsstympning i dessa sammanhang. De ungas önskan är att ”passera” i samhället, alltså att uppfattas av andra som det upplevda könet. Tvärtemot vad som skrivs i artikeln upplever vi inte att våra patienter önskar påskynda kirurgiska ingrepp; för många blir kirurgiska ingrepp aldrig aktuella. I Skåne görs inga kirurgiska ingrepp före 18 års ålder, och för hela landet gäller 18-årsgräns för operation av genitalier. Även när patienterna blivit vuxna är det en minoritet som önskar könskorrigerande operation.

Att behandla och bemöta unga med könsdysfori ställer höga krav på vården. Processerna måste ta tid, vara grundligt genomförda och bygga på all beprövad erfarenhet och forskning som finns att tillgå. Allvarlig samsjuklighet behöver uteslutas och det lidande som finns bemötas.

Att stänga dörren helt för dessa ungdomar skulle medföra ett mycket stort lidande inklusive psykiatrisk sjuklighet och vore oetiskt.

För oss som leder en sådan verksamhet är det självklart att försöka bidra med vetenskaplig evidens. Idag pågår etikprövad forskning vid mottagningen. Sen våren 2017 finns även möjlighet att på systematisk nivå följa upp vården vi ger genom ett nytt, nationellt kvalitetsregister för könsdysfori, och idag råder konsensus vid landets könsdysforimottagningar för unga att rapportera till registret. Växande data därifrån kommer nu möjliggöra kontrollerad longitudinell forskning.

Maja Lastavica
specialistsjuksköterska i psykiatri, enhetschef BUP:s regionala könsidentitetsteam (KIM), Barn- och ungdomspsykiatrin, Region Skåne

Sophia Eberhard
specialist i barn – och ungdomspsykiatri, PhD, verksamhetschef BUP:s regionala könsidentitetsteam (KIM), Barn- och ungdomspsykiatrin, Region Skåne

Annons
Annons

Tvärtemot vad Gillberg med flera skriver, upplever vi inte att våra patienter önskar påskynda kirurgiska ingrepp; för många blir kirurgiska ingrepp aldrig aktuella, skriver Maja Lastavica och Sophia Eberhard.

Foto: Privat Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons