Spänsten försvann

Under strecket
Publicerad
Annons

Om det förhåller sig så att en säng kan bli trött är det just vad som skett med min. Den har förlorat spänsten. Gnäggar inte lika friskt som förr. Känns säckig och är solkig.
Å andra sidan. Det var i händelse av detta jag köpte just denna säng. Införskaffandet var ett direkt resultat av en mycket effektiv reklamkampanj. Ni vet den där med en jeppe i rutig nattmössa som snarkande lovar att man inte bara sover gott utan dessutom har garanti på möbeln ifråga. I 25 år!
Vilken trygghet, tänkte jag och räknade ut att priset för att sova så där skönt som snubben i mössan bleve blott en och sjuttiofem. Per natt. Jag slog till. Dunade in. Men vaknade alltså nyligen upp. I något som känns mer som en hängmatta än en stadig binge.
Bara att ringa alltså. Och kräva sin rätt.
Fast innan numret är slaget drabbas jag av ruelse.
Denna säng har burit mina drömmar i närmare nio år. I denna rutiga pjäs har jag sovit och ätit och läst och skrivit och älskat och skrattat och gråtit och talat och gjort allt annat som man
med fördel kan göra just innan sömnen kallar. Eller just när man vaknat. Eller just när man bara satt sig i sängen för att den är så skön.
Känner mig som en förrädare. Vad kommer denna trotjänare att utsättas för? Vad händer om jag ringer?
Kanske kommer mannen i nattmössa hastande med mätinstrument och protokoll. Möjligen provligger han en stund. Provstudsar. Kontrollerar och noterar. Analyserar den första pizzaflottfläcken, det senaste cocacolaspillet, den ingnodda bläckplumpen. Tittar undertill. Dyker upp med en dammtuss i nypan. Luktar på lakanen. Hummar och mumlar. Säger att jag ätit för mycket, pratat för högt, städat för dåligt, bäddat för fult. Sovit för oförsiktigt!
Frågan är om ett människoliv står pall för en rejäl sänginspektion. Fattar mod och slår numret. Upptaget. Ringer en gång till. Telefonkö. Provar på nytt. Var god dröj. Rullar oplanerat in mot sängens mittgrop där jag krockar med mannen och barnet.
Vem är väl jag att döma en sömnig säng.
Lite trött kan väl vem som helst vara.

bella linde, Krönikör

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons