Annons
Recension

Den osynligeSpännande spökhistoria

Under strecket
Publicerad

Spökena upplever just nu en ny vår på film. Inte den konventionella sorten i vita lakan som ropar ”bu”, förstås, utan de mer sofistikerade besökarna från andra på sidan. Tänk Sjätte sinnet, kommande The others.
I Sverige har övernaturliga inslag varit sällsynta på film. Men på senare år, mycket tack vare den lätta och billiga dv-tekniken, har de börjat dyka upp igen inspirerade av den amerikanska lågbudgetproduktionen Blair witch project.
Det handlar om att komma på en bärande idé som inte kräver dyra specialeffekter. Det är precis vad man har gjort i Den osynlige.
Manuset bygger på en bok av Mats Wahl, men har omarbetats av Mick Davis.
Huvudpersonen Nicklas, som just ska till att ta studenten med toppbetyg, känner sig osedd. Han lever bara upp till andras förväntningar, sin mammas och sin flickväns, inte sina egna. Han drömmer om att fly, men innan planen hinner sättas i verket, råkar han ut för skolans kriminella gäng lett av den hårdföra Anneli. Plötsligt syns han inte överhuvudtaget. Han är inte död, men lever inte heller, utan existerar i en sorts limbo, som han måste ta sig ur.

De debuterande regissörerna Simon Sandquist och Joel Bergvall, som träffades på Södra Latin, gör ingen hemlighet av att de i första hand är ute för att underhålla. De existentiella frågorna hamnar ganska snart i bakgrunden för kampen mot klockan och kommer inte tillbaka förrän alldeles i slutet av filmen, vilket är litet synd eftersom känslan av främlingskap i tonåren är ett ämne, som man skulle ha kunnat utvinna mer ur. Nu blir det mest avstamp för en mer actoninriktad polishistoria. Men bristerna uppvägs mer än väl av den genomgående höga spänningen och de goda rollprestationerna.

Annons
Annons
Annons