Textila doldisar möter nya stjärnor
Två aktuella utställningar visar den textila frigörelsen från 1960-talet och framåt. Det blir en spännande mix av intressanta, ibland lysande, konstnärskap ur olika generationer.
Åsa Norberg & Jennie Sundén, ”From selvage to selvage: the passing on of patterns”, 2016
”Textila undertexter”, utställningsvy.
Margareta Hallek, ”Prickig variabel” och ”Rynkstycke”, båda 1967.
Maria Adlercreutz, ”Syskonen”, vävnad 1974.-
Maria Adlercreutz, väv 1999-2001.
"Textila undertexter" är, som man kan ana av titeln, mer än en samlingsutställning inriktad på textilkonst. Jag tror inte ens att utställningens curatorer – Bella Rune, konstnär och professor i Textil på Konstfack, och Helena Selder, curator på Marabouparken – vill använda ett sådant begrepp. Här talas det istället om textil som "en yta där socioekonomiska koder, aspirationer och önskningar utspelas och omförhandlas". Jag är inte helt säker på att jag förstår vad de menar med detta men antar att den forskning de utför kring "den textila materiella kulturen", och som utställningen i Sundbyberg är en del av, leder fram till mer konkreta utsagor om textil som hantverk och som konst, eller både och.
Om man ändå väljer att se "Textila undertexter" som en utställning, och det kan man mycket väl göra, finner vi en mycket selektiv men spännande sammanställning av intressanta, ibland lysande, konstnärskap ur olika generationer. Det är ingen djupdykning i historien utan Rune och Selder har valt att utgå från vad de kallar "1960-talets textila frigörelse i Sverige".