Annons
Recension

SignsSpännande men anstötligt enfaldig

Under strecket
Publicerad

Regissören M Night Shyamalan har gjort succé med filmer som Sjätte sinnet och Unbreakable; det övernaturliga verkar vara hans naturliga element. Hans retoriska manér är ofta litet prästerliga; han arbetar med långsamma rörelser, utdragna tystnader, en gles dialog behängd med allvarligt avsedda allvarsord. I en tid vars mediala formspråk domineras av musikvideons brutala bombardemangsestetik, är Shyamalan en värdigt framskridande förkunnare av heliga sanningar. Och han vet att förpacka sin predikan snyggt och stilrent.

Signs är olika saker samtidigt: varelser från världsrymden och en familj i andlig kris, rafflande spänning och religiös uppbyggelse, Världarnas krig möter Frälsningsarméns rekryteringskommité i ett majsfält. En sorgset nedtonad Mel Gibson bor med bror och två barn på en gård i Pennsylvania. Han är sorgsen därför att hans älskade fru dog i en bilolycka för ett halvår sedan, vilket fick denne pastor att tappa sin tro och lämna sin kyrka. Församlingsborna får inte längre kalla honom ”fader”, och hans egna barn har, visar det sig, synpunkter på hur han utövar föräldraskap. Utan tro blir det kallt och otryggt.

Annons
Annons
Annons