Recension

Piano pianoSpännande känslokast när tre koreografer samarbetar

Dansarna Daniel Whiley och Line Tørmoen i ”Piano piano” på Kulturhuset Stadsteatern.
Dansarna Daniel Whiley och Line Tørmoen i ”Piano piano” på Kulturhuset Stadsteatern. Foto: PETRA HELLBERG
Under strecket
Publicerad
Annons

Förnyelse kräver mod att utsätta sig; anta utmaningar, bli ifrågasatt, öppna sig för andra. Det är filosofin bakom ”Piano piano” där tre koreografer tillsammans skapar ett nytt verk för dansare från sina respektive kompanier, i samproduktion med Rum för dans i Halland. Klarascenen på Kulturhuset Stadsteatern ären utmärkt arena för 80 minuters balansgång som glider på harmonierna i Schuberts smäktande pianomusik. Det ligger ett motstånd i luften, inledningens solodansare trevar sig fram. Går det att dansa till den här musiken?

Det gör det, och när koreografin tar spjärn mot de romantiska klangerna uppstår en spänning i känslokasten. Dansen bejakar det melankoliska och utnyttjar rummets rörliga rekvisita av pianon. Pianisten Asuka Nakamura vänder oftast ryggen åt salongen; är både cool och känslig i sonater och impromptun. Dansarna rullar, klättrar och snurrar, intar rummet. Bestiger ett piano, för att handlöst falla. Trampar på klaviaturen. Stressas. Stillnar. Örjan Anderssons koreografi nyper tag i klanger och tonbilder. Skruvar på accenter och konturer. Norskan Ina Christel Johannessen tillför en teatral energi och Kenneth Kvarnström eldar på med flödande trior och duetter. Som i allt vältrimmat samspel är det till slut omöjligt att veta vem som gjort vad.

Annons
Annons
Annons