Annons
Recension

El punto ciegoSpanjoren som vägrar låta politiken styra litteraturen

Med ”Hjältarns uttåg” fick Javier Cercas ett spektakulärt genombrott. Men han har aldrig varit till freds med stämpeln som en av Sapniens ”engagerad” författare. I ”El punto ciego” förklarar han sin ståndpunkt – och ger oss sin teori om varför den moderna romankonsten gled spanjorerna ur händerna.

Under strecket
Publicerad

Han har vandrat en bra bit, den 54-årige Javier Cercas, född i Extremadura och uppvuxen i en familj utan litterära traditioner. Förra året kallades han till den hedrande Weidenfeld-professuren i Oxford, tidigare beklädd av eminenser som Martha Nussbaum, Umberto Eco och Mario Vargas Llosa. De föreläsningar som tillhör uppdraget hölls på engelska, och han har nu omarbetat dem på spanska och utgivit dem under titeln ”El punto ciego” (Den blinda fläcken). Det har blivit en tät och fängslande liten bok där han pläderar för en romantradition med rötter hos Cervantes: mångformig, full av utvikningar och spontant metalitterär.

Svenska läsare kan möta Cercas genom de båda romanerna ”Hjältarnas uttåg” och ”Ljusets hastighet”, spunna kring två gåtfulla händelser i spanska inbördeskriget respektive Vietnamkriget. Därefter har han, i ungefär samma anda, skrivit ytterligare några suggestiva halvdokumentärer med fokus på Spaniens senare historia och sociala liv, konstfärdiga till både stil och komposition.

Annons
Annons
Annons