Annons

Per-Arne Bodin:Sovjetiskt sammanbrott förbryllar

FÖRÄNDRING. Ett politiskt system som överlevt sig själv, och som kollapsade när reformer inleddes. En ekonomi ­utan möjlighet att överleva i en föränderlig värld. Yttre angrepp som urholkade den ryska folksjälen. Sovjet­unionens fall väcker många frågor och svaren säger lika mycket om tankegångarna i dagens Ryssland som i gårdagens.

Under strecket
Publicerad

Varför gick Sovjetunionen under? Det är en fråga som har ställts av samtidshistoriker och som fått många och skiftande svar. Kanske var det USA:s stjärnornas krig som tvingade in Sovjetunionen i en upprustning som innebar ekonomisk kollaps, kanske var det över huvud taget planekonomin som genom sin ineffektivitet ledde till undergången, kanske var det Solidaritets framgångar i Polen som drog undan fundamentet för sovjetväldet. Jag vill här presentera tre försök till svar på frågan som formulerats under den senaste tiden, när de dramatiska händelserna redan kan betraktas i backspegeln. Det är tre helt olika ingångar till problemet: den amerikanske socialantropologen
Alexei Yurchaks, i
Everything Was Forever, Until It Was No More: The Last Soviet Generation (Princeton University Press, 352 s) och
Jegor Gajdars, i
Gibel’ imperii. Uroki dlja sovremennoj Rossii (Ett imperiums undergång. En läxa för det moderna Ryssland, Rosspen, 448 s). Gajdar var bland annat finansminister i början av 1990-talet och ansvarig för den ekonomiska chockterapi som då genomfördes. Det tredje exemplet är filmen Gibel’ imperii. Vizantijski urok (Ett imperiums undergång. Den bysantinska läxan, regissör Ol’ga Savost’janova, 2008) som visats flera gånger på rysk tv.

Alexi Yurchak undersöker den sovjetiska ideologins kollaps genom att intervjua den sista generationen av sovjetisk ungdom. Han utgångstes är att i och med slutet av 1950-talet och egentligen redan efter Stalins död 1953 upphörde det att finnas någon klar generator av ideologi. I stället citerades i det oändliga redan existerande politiska fraser, som sedan cirkulerade genom alla nivåer från politbyrån till den lokala komsomolorganisationen, alltså ungkommunisterna. Inte ens partiledarna frambragde till slut några egna politiska texter, de klippte och klistrade ur tidigare material. Yurchak påpekar att ingen partiledare efter Chrusjtjov vågade gå ifrån den skrivna texten i sina tal.

Annons
Annons
Annons