Annons

Torgny Nordin:Sovjetisk frösamling hett krigsbyte

Bland de många brott som det nazistiska Tyskland begick finns en ganska okänd stöld av en sovjetisk samling med växtmaterial. Historien om SS-botanikernas härjningar är mer än en kuriositet, och pekar på det växande problemet med agrobiologisk mångfald.

Under strecket
Publicerad

Den ryske och senare sovjetiske forskaren Nikolaj Ivanovitj Vavilovs dröm var att kunnca föda jordens hungrande folk med hjälp av modern växtförädlingsteknik utgående från Mendels insikter om ärftlighet. Det botaniska material som skulle ligga till grund för den storstilade verksamheten insamlade Vavilov och hans kollegor under ett flertal strapatsrika expe­ditioner runt jorden under främst 1920- och 30-talen. Växtmaterialet från dessa expeditioner växte rasande snabbt och Vavilovs så kallade Världskollektion i dåvarande Leningrad blev på kort tid jordens största och viktigaste genbank för kulturväxter, särskilt potatis, stråsäd och frukt. Internationellt möttes Vavilov med största respekt, men hemma i Sovjet blev inställningen till honom successivt allt njuggare. Dels var den kommunistiska maktapparaten misstänksam mot en forskare med en bakgrund inom bourgeoisien – i synnerhet en som inte helhjärtat tillämpade marxistisk filosofi i sina botaniska undersökningar. Dels underminerades Vavilovs ställning när Stalins gunstling, Trofim Lysenko, tilläts ta över landets agrobiologiska verksamhet och dominera all naturvetenskaplig forskning. Resultatet blev, som många kritiker förutspått, en fullständig katastrof.

För Vavilov innebar det även en katastrof på det personliga planet. Först tvingades han sluta med de botaniska expeditionerna utomlands, sedan började kollegorna plötsligt försvinna efter nattliga ­besök av säkerhetspolisen, och slutligen kastades han själv i fängelse. Efter tortyr och falska anklagelser dömdes han – för att ha saboterad Sovjetunionens jordbruk och arbetat som spion åt Storbritannien – till döden, men benådades i sista stund och sändes istället till Gulag. Fullständigt utmärglad avled han i en fängelsehåla i staden Saratov i slutet på januari 1943. Nikolaj Vavilov som livet igenom drömt om att mätta folket dog själv av hunger.

Annons
Annons
Annons