Örjan Berner:Sovjet insåg inte konsekvenserna av murens fall

När de första underrättelserna om Berlin­murens fall kom, tycktes inte Sovjetunionens ledning ta händelseutvecklingen på allvar. Ett enat Tyskland ingick inte i deras världsbild. Idag firar den tyska återföreningen tjugo år.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Kö för att passera den fallna muren mellan Öst- och Västberlin, förmiddagen den 10 november 1989.

Foto: IBL
Annons

Morgonen den 10 november 1989 satt en grupp herrar i sovjetiska utrikesministeriets gästhus, Spiridonovka, vid gatan med samma namn i centrala Moskva. En imposant byggnad i engelsk neogotisk stil, uppförd i slutet av 1800-talet av textilmiljonären och mecenaten Savva Morozov, en av bolsjevikpartiets tidiga finansiärer. I grannhuset, ett bostadskomplex som inhyste höga generaler och diplomater, bodde fram till sin död marskalken av Sovjetunionen, Giorgij Zjukov, befälhavare för de sovjetiska arméer som 1945 intog Tyskland och tågade in i Berlin. Han måste ha roterat i sin grav vid åhörandet av diskussionerna i grannhuset denna morgon.

Gruppen i Spiridonovka bestod förutom av mig själv, ambassadör sedan något halvår i Sovjetunionen, av utrikesminister Eduard Sjevarnadze och Sten Andersson, Sveriges utrikesminister. Sjevarnadze hade haft sin post alltsedan Gorbatjovs makttillträde 1985. Ytligt sett var han en arketypisk sovjetisk politiker, hårdför inrikesminister och partichef i Georgien, politbyråmedlem sedan 1978. På senare år hade han dock kommit att bli en reformapostel, banbrytare för öppningen mot väst. Gentemot Östeuropa stod han för en epokgörande ny politik, Sinatradoktrinen, enligt vilken de östeuropeiska allierade själva skulle få välja sina politiska system.

Annons
Annons
Annons