Annons

Margit Richert:Äntligen står ni lika främmande som jag

Böcker ska läsas, vänner ska träffas, jordgubbstårta ska bullas upp.
Böcker ska läsas, vänner ska träffas, jordgubbstårta ska bullas upp. Foto: Håkan Sandbring/IBL, Tor Johnsson, Guido Kirchner/DPA/TT

Allt ska hinnas med på sommaren. Böcker ska läsas ikapp, altaner motiveras, och vänner träffas fast de glidit isär. Efter fyra år utomlands har jag tappat fotfästet på så många sätt att det känns tryggt att se även andras vacklande.

Publicerad

Jag hade glömt hur vemodsblåa kvällarna blir i Sverige om försommaren. Det har varit så många andra skymningsfärger som kommit emellan: den mexikanska solnedgången som föll illröd ned i havet på tiden det tar att lyfta sitt ölglas, det kompakta georgiska sommarmörkret med vildhundar och sjakaler och grodor och syrsor och envetna åsnor som skrek ikapp genom natten, Rotterdams blekgula kvällsdis i vattentaxin över floden Maas på väg mot Hotel New York, Svarta havets oändliga mormorsrosa horisonter, flankerade av delfiner och deprimerade polska lastbilschaffisar.

Det är kanske först nu det sjunkit in i mig att jag är tillbaka i Sverige. En svensk vinter tiger, och insvept i mig själv har jag bidat min tid. Kylan och mörkret och den första barmarkens fulhet var jag beredd på, och jag hade stålsatt mig inför vårens frenesi.

Annons
Annons
Annons