Annons

Reverseries Sorglös pop med ett nödrop från en flykting

Jennie Abrahamson.
Jennie Abrahamson. Foto: Pressbild

Jennie Abrahamsons ”Reverseries” präglas av syntar, men inte av den bubbligt småtokiga sorten utan låter mer allvarligt och ödesmättat. SvD:s Dan Backman lyssnar på ett mycket genomarbetat – på gränsen till överarbetet – album.

Publicerad

När 80-talets syntpop översätts och uppdateras till 10-talet brukar det bli bubbligt småtokig och grällt regnbågsfärgad electropop. Det gäller inte den mer allvarligt lagda Jennie Abrahamson som sedan debuten 2007 med ”Lights” programmerat de gamla syntarna och trummaskinerna att låta alltmer storslaget heltäckande och ödesmättat monumentala.

”Reverseries” är, på gott och ont, hennes mest entydigt syntiga utspel hittills. De fyra föregående albumen har varit mer varierat instrumenterade, något som musiken tjänat på. En delikat popsång som ”W4th/6th Av” – för att ta ett exempel från ”While the sun’s still upp and the sky is bright” – hade med sin spröda akustisk gitarr och smäktande stråkar låtit rejält apart på ”Reverseries”.

Annons
Annons
Annons
Annons