X
Annons
X
Recension

Bipaviljongen Sorgesång med humor och skönhet

APOKALYPS Det är en värld på upphällningen någonstans i Europa. Ett antal udda existenser, organiserade i olika sällskap, samlas och berättar om sin lilla del i det pussel som är på väg att falla isär. Leena Krohns dystopiska skildring är inte lättsmält, men innehåller både visdom och stor skönhet.

”En berättelse om svärmar” är underrubriken till finska för­fattaren Leena Krohns Nordiska rådet-nominerade bok Bipaviljongen, nu i följsam svensk översättning av Seija Torpefält. Redan här försätter boken sin läsare i bryderi: man behöver nämligen inte läsa särskilt långt i ”Bipaviljongen” för att inse att den inte alls är en berättelse utan tvärtom väldigt många olika. Det är svårt att ens avgöra om det rör sig om en roman eller en novellsamling: innanför bipaviljongens ruckliga väggar ryms ett myller av besynnerliga existenser med olika levnadsöden.

De tar sig såväl traditionellt mänsklig skepnad, som formen av en tvehövdad skalbagge, en tulpa (tankefoster som tar mänsklig form) eller en protozoa (urdjur bestående av encellig parasit).

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X