Recension

Gorillans ropSorgen efter en mänsklig vän

Under strecket
Publicerad
Annons

”Den verkade som världens undergång, den där tjugominutersresan in till Kigali. Men det var den inte. Undergången hade bara börjat.”
I Eric Campbells tredje bok på svenska är det krig i afrikanska Rwanda. Två ungdomar, Anna och James, flyr undan kriget i riktning mot Uganda och möter minnet av en brittisk zoolog vid namn Jane Hudson. Hennes död och orsakerna därtill ska inte avslöjas här.
Hennes minne lever i huvudet på den bergsgorilla ungdomarna stöter på, när de vandrar i bergen mot Uganda, samt genom de dagboksanteckningar från 1966 som de hittar i forskarens övergivna hydda.
Vid sidan om de inledande beskrivningarna av hur ”helikoptrarna kom vrålande in över staden och hur sökarljusen fick gatorna att bada i snabba virvlande penseldrag av vitt ljus” låter Campbell läsaren möta minnet av en människa som försökt rädda bergsgorillorna undan utrotning.
Dagboksanteckningarna berättar om hur den gorilla zoologen kallar Skuggan blir utstött från sin flock och hur han lär sig att upptäcka och förstöra de fällor tjuvjägarna bygger runt om i bergsgorillornas revir.
Eric Campbell väver skickligt samman gorillans upplevelser med ungdomarnas samtida upplevelser och kvinnans dagboksanteckningar. På samma sätt som Campbells bok Elefantguldet förändrade min syn på elefanter förändrar Gorillans rop min syn på bergsgorillorna.

Under nästan hela 1980-talet bodde författaren i Tanzania. Hans tidigare böcker, av vilka Där lejon jagar utkommit i En bok för allas utgivning, ger oss djupa inblickar i människors och djurs livsvillkor såsom de kan te sig i ett av världens mest intressanta områden.
”Jag kan inte sluta tänka på det,” säger Anna, då hon inser att gorillan, som Jane Hudson tränat och värnat om, följt henne och hennes bror.
Vi som läst boken kommer att minnas hur det ”rödaktiga solljuset hade dansat över hans kolsvarta päls. Minnas hans märkliga, hasande gång och den starka tunga och sötaktiga doften och det stora läderartade ansiktet. Så annorlunda och ändå så märkligt bekant, så djuriskt och ändå så närapå mänskligt. Och blicken, full av nyfikenhet och intelligens.”

Annons
Annons
Annons