Annons
Recension

Någonting svart (Quelque chose noir)Sorgedikt som söker genomskriva svärtan

Under strecket
Publicerad

”Döden är inte en händelse i livet. Döden kan inte genomlevas”, skriver Ludvig Wittgenstein i ”Tractatus”. Aforismen kan höras genljuda i det språkligt nedtonande, och reflexivt veckade system av rader som bildar ett av den samtida poesins mest oförsonliga försök att koppla poesin till den knappt fattbara upplevelsen av en älskads död: den franske författaren, matematikern och Oulipomedlemmen Jacques Roubauds poesibok Någonting svart från 1986.

Dess oförsonlighet är minst dubbel. Å ena sidan uppstår den i det smärtsamma och friktionsfyllda men nödvändiga återvändandet till skrivandet efter den två och ett halft års tystnad som Roubaud kastades in i vid hust­run, fotografen och Wittgensteinkännaren Alix Cléo Roubauds plötsliga död 1983. Å andra sidan är det en oförsonlighet som måste upprätthållas i minnandet och det poetiska arbetet: Hur skriva utan att fixera och tillsluta bilden av den döda? Hur minnas och samtidigt hålla minnet av den älskade och det fortsatta levandet öppet? För som det heter i en passage: ”När din död är slut. Kommer jag att vara död.”

Annons
Annons
Annons