Recension

Just Because I'm A WomanSongs of Dolly Parton - Just Because I'm A Woman

Under strecket
Publicerad
Annons

”Just because I‘m a woman” är ett tidigt feministiskt anthem av Dolly Parton. Hennes nyinspelning är kanske inte lika bra som den första versionen, men ger ändå en perfekt avrundning åt en ny hyllningsskiva åt Partons låtskrivarkonst.
Skivan inleds i samma lyhört omtolkande och pietetsfulla anda med en tillbakalutad Alison Krauss i ”9 to 5”. Funkigt piano, Ron Block på National steel och Jerry Douglas på en Weissenborn ramar vackert in Krauss mjukt metalliska röst.
Shania Twain skapar samma arketypiska kvalitet i ”Coat of many colours”. Sången ger en metafor för de fattiga vita bergsbornas liv, och Shania Twain lyfter lyhört fram dess symbolvärden. Hennes och Alison Krauss innerliga stämsång återkallar också de jublande stämningarna från Dollys, Emmylou Harris och Linda Ronstadts klassiska trioprojekt.

Det mesta är lika bra. Norah Jones utmanar ånyo Cassandra Wilson i klassen inkännande jazztolkningar av country. Kasey Chambers gör en ödestyngd version av ”Little sparrow” (en syntes av Dolly och Dead Ringer Band). Joan Osborne gör en akustiskt avklarnad ”Do I ever cross your mind”, och Sinéad O‘Connor kravlar upp ur sin neonationalism för en plågad ”Dagger through the heart”, där Jerry Douglas resofoniska gitarr och Stuart Duncans fiol ger kontur åt hemsökelsen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons