HjärtatSonen berättar om fjäsket för Bergman

Daniel Bergman.
Daniel Bergman. Foto: Anders Wiklund/TT

Under uppväxten ser Daniel Bergman den löjliga inställsamhet som hans far bemöts med. Det är ett tema i hans självbiografi – hur berömmelsen gör allting löjligt. Jan Söderqvist läser en tjurig bok om att vara son till en demonregissör.

Under strecket
Publicerad
Annons

När jag i början av 1990-talet filmade med ett tv-team under repetitionerna av Thomas Bernhards ”Teatermakaren” på Dramatens lilla scen, noterade vi en lapp som var uppsatt inne i köket. Kanske på kylskåpet. Det var en sån där lapp som arga människor sätter upp i sina tvättstugor när de har tröttnat på grannarnas slafsiga fasoner, något i stil med: ”Alla måste ta hand om sin egen disk!!!!”. Under detta hade någon skrivit med röd tuschpenna: ”OBS! Gäller ej Ingmar Bergman”.

Många i Kultursverige har sina Ingmar Bergman-historier. Daniel Bergman har fler än de flesta. Av skiftande karaktär. Ett urval av dessa medföljer i den självbiografiska boken ”Hjärtat”. Till exempel den om hur pappa Ingmar föreslår för sonens barnflicka att hon ska flytta in i ett eget hus och ta Daniel med sig, och sedan kan Ingmar och mamma Käbi komma och hälsa på. Att helt enkelt outsourca föräldraskapet och komma förbi med en liten present då och då – vore inte det himla smidigt?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons