Annons

AriodanteSömngångaraktig Händel-opera engagerar inte

”Ariodante”.
”Ariodante”. Foto: Mats Bäcker

När mezzostjärnan Ann Hallenberg återvänder till Drottningholm lever inramningen inte upp till förväntningarna. Sofia Nyblom ser en ”Ariodante” som präglas av longörer och bristfälligt formspråk.

Publicerad

När Händels ”Ariodante” återvänder till Drottningholm efter tio år utgör den svenska operastjärnanAnn Hallenberg navet, spelande titelrollen i kraft av sin position som årets ”Artist-in-residence”. En internationell sångarensemble utlovas, den brittiske Mozart-specialisten Ian Page står på pulten,
och tyska regissören Nicola Raab, senast verksam på bland annat Malmöoperan, får förtroendet att som sitt inträdesprov till barocken gestalta Händels hybrid mellan italiensk bel canto-opera och fransk opéra-ballet, ”Ariodante”.

Det handlar om kärlek, svikna löften, död och nattsvart ångest, och om
upplysningens ljus som utplånar ondskan när korsriddaren Ariodante återvänder från de döda– eller verkar från det hinsides för att skipa rättvisa i en mörk värld. Men det blir tyvärr en märklig kväll som lider av musikaliska longörer, medan den sceniska gestaltningen präglas av ett famlande formspråk och en bristfällig personregi.

Annons
Annons
Annons
Annons