X
Annons
X

Jesper Olsson: Sömnen en tid då vi inte konsumerar

”När du sluter ögonen, börjar sömnens äventyr”. Så börjar också Georges Perecs lilla roman från 1967 om ”Un homme qui dort” (En man som sover), om att dra sig undan stadens sorl och det offentliga livets varelser och händelser. En sådan handling kan förstås på en rad olika sätt: som ett utslag av egoism eller rädsla, eller som en rituell passage till något annat och bättre. Den kan också fattas som en politisk akt, som en vägran att delta i det samhälle som tar form runt den sovande.

Men hur står det till med sovandet och sömnen idag? Att vi ur ett längre historiskt perspektiv sover allt mindre per dygn och att sömnen kommit att bli ännu ett problem, en patologi, för läkemedelsindustrin att profitera på är inte någon nyhet. Inte heller att terapeutiska metoder såväl som tekniska hjälpmedel (vi har väl alla appen som kartlägger vår sömncykel) utvecklats för att ringa in och hantera oron kring sovandet. Men frågan är om inte sömnen som fenomen och metafor har en än större betydelseradie. Vad ska man säga om det ironiska faktum att vi inte längre slår av och på våra apparater – datorer, mobiltelefoner, och så vidare – utan snarare sätter dem på vila (sleep mode), för att inte tappa kontakten med de allestädes närvarande nätverken? Sover vi egentligen någonsin i en tid då uppkopplingen utgör det överskuggande moduset av vårt sätt att vara i västvärlden? Och även om vi då och då slumrar till, har vi lämnat en rad spår på våra digitala strövtåg, vilka som bekant samlas in, analyseras och lagras av företag och stater för att använda i syften som gagnar dem.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X