Annons

De vackra dagarna i AranjuezSom ett kinderägg med lager på lager av fiktion

Radarparet från ”Himmel över Berlin” återförenas när Wim Wenders gör film av österrikaren Peter Handkes pjäs ”Les beaux jours d’Aranjue”.

Under strecket
Publicerad

Man talar om en punkt i uppkastet inför en tennisserve som är den optimala för bollträff, en av mina tränare brukar tjata om detta. Det är exakt i det ögonblick då bollen vilar i sitt högsta läge innan den börjar falla, åter infångad av gravitationen. Det är bara det att någon sådan vila inte existerar, man måste själv konstruera denna punkt. Men det är å andra sidan precis så vi skaffar oss överblick och åtminstone illusionen av kontroll över någonting: genom att skapa fiktiva snapshots som får representera en idé om det kaotiska flödet av inkommande information.

En författare gör detta under mer organiserade former; hen kan, till exempel, iscensätta ett filosofiskt samtal som äger rum då sommaren är som allra somrigast och liksom tar paus mellan utandning och inandning och tiden står stilla på order av författaren. Några personer talar inuti en bräcklig bubbla, och så länge det skimrande höljet förblir intakt lever hoppet om att någonting ska bli tydligare, att en ny insikt ska få konturer.

Annons
Annons
Annons