Annons

OrcaSom en Zoom-konferens för skådespelareliten

Vera Vitali, Josephine Bornebusch, Marie Göranzon, Gustav Lindh, Alba August, Johan Rheborg.
Vera Vitali, Josephine Bornebusch, Marie Göranzon, Gustav Lindh, Alba August, Johan Rheborg. Foto: Ragna Jorming, Viaplay

”Orca” vill vara en ”Magnolia” för vår tid, men lyckas inte riktigt. För det är filmens rollfigurer alltför skissartade och dialogen inte tillräckligt vass.

Under strecket
Publicerad

Josefine Bornebusch är en av drama-Sveriges mest produktiva kreatörer. Nyss var det premiär för andra säsongen av ”Älska mig”, nu är det dags för ”Orca”, ännu ett Stockholmsdrama, med olika individer som krisar i karantän. När en planerad tv-serie sköts upp i början av året tog Bornebusch chansen att, med delvis öronmärkta coronapengar, spela in sin andra långfilm. Efter att ha klarat av manuset till ”Orca”, tillsammans med Gunnar Järvstad på några veckor, spelade hon in filmen enligt pandemins alla föreskrifter: minimalt team och aldrig mer än en skådespelare åt gången, som ensamma inför greenscreen hade att ge liv åt denna ensamma medelklassvardag.

En kreativ begränsning som andas möjligheter, och som inte minst blir till en effektiv spegel över tiden vi lever i. I ett drama utan huvudroller, men många birollsfigurer framstår Gustav Lindhs skådespelare Igor som den mest symptomatiska – och kanske den mest rörande. I sin lägenhet och inför sin egen mobilkamera sysselsätter han sig med det som många skådespelare hatar: att i stället för att gå på provfilmningar tvingas spela in self-tapes på kammaren, utan motspel och utan rollsättare och regissörer.

Annons
Annons
Annons