Solondz förhöjer det avskyvärda och degraderade
Indiemästaren Todd Solondz återvänder till Dawn Wiener, huvudperson i genombrottsfilmen ”Welcome to the dollhouse”. Solondz är en avvikare som behövs i en tid när människor plattas till och förlorar sina egenskaper – i verkligheten såväl som i fiktionen.
Den som är bekant med Todd Solondz universum noterar att hans senaste film återanvänder en av hans tidiga antihjältar. ”Wiener-Dog” anspelar på Dawn Wiener, mobboffret från regissörens oförlikneliga genombrottsfilm ”Welcome to the dollhouse” (1995). 20 år senare gestaltar Greta Gerwig henne med intakt karaktäristika: dålig hållning och nedsatt social förmåga. Det låter kanske som en helt alldaglig amerikansk indiekliché, men i Solondz fall är det ett arv som förpliktigar. Av indiefavoriter är han en av de mer utmärkande – ofta originell, bitvis platt, nästan alltid egen.
Hunden i titelrollen, Wiener-Dog, är en beskedlig tax som får ny ägare fyra gånger under filmen; inte för att hon är särskilt svår att rå om, utan för att regissören ska kunna skifta perspektiv, länka mellan individer i olika livsfaser, på ett vidare plan för att visa hur svårt samtliga har att ta hand om både hunden och sig själva. I Solondz vardagsrum förekommer inga hela människor, vare sig bland karriäristerna eller de som är helt avknoppade från samhället. Frågan är när den tickande bomben ska brisera.