Recension

Carla BleySoloinsatserna når inte längre än till startbanan

Under strecket
Publicerad
Annons

Kompositören, arrangören och pianisten Carla Bley är världsbäst på att få in fejkade slut i sina kompositioner. Konserten på Fasching, tillsammans med Norrbotten Big Band, kryllar således av snyggt och roligt arrangerade inbromsningar och tillfälliga stopp. Tillsammans med andra humoristiska glirningar pekar de mot den ambivalens som alltid kännetecknat den 73-åriga Carla Bleys attityd gentemot den jazzmusikaliska traditionen.

Bleys egensinniga sätt att skruva isär och montera ihop traditionella jazzelement med andra musiktraditioner ställer naturligtvis stora krav på de musiker som är satta att framföra hennes intrikata och dynamiska musik. De 15 männen i Norrbotten Big Band, inkluderande storbandets konstnärliga ledare Tim Hagans, gör sitt bästa att tolka och förmedla de ibland motstridiga känslor som byggts in i musiken men lyckas aldrig få den längre än till startbanan vare sig det gäller ensemblespelet eller de solistiska insatserna. Trombonisten Mats Äleklint är på god väg att få till det en gång, och Carla Bley själv gör ett kort och udda pianosolo, men för övrigt blir det inte mycket sagt när det gäller det solistiska. Rytmsektionen är väl integrerad och Tommy Berndtssons orgel rundar av klangen på ett sätt som är typiskt för Carla Bley, om den lyfts fram mer i ljudmixen hade den kunnat värma den lite kyliga norrbottniska klangen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons