Annons

”Sökte min far telepatisk kontakt?”

SAMMANTRÄFFANDEN. Många, många läsare har mejlat in berättelser om hur de fått föraningar om närståendes bortgång. Här är ett urval, liksom berättelser om hur vården fungerat den sista tiden i livet.

Uppdaterad
Publicerad

Pappa dog när jag
var 16 år, och när jag försökte ta mitt eget liv, kom min pappa ner genom taket och skulle hämta mig. Men, jag hade då på något vis insett min egen dumhet, och att jag inte alls ville dö. Men, ensam hemma, inlåst och fullproppad med piller, var det inte så enkelt att göra något själv. Jag säger till honom att jag inte är redo, och att mamma behöver mig mer än han gör. Detta accepterar han. Han kommer fortfarande då och då, bara för att hälsa på, 35 år senare …

Yvonne Bernzon

Snabbspola artikelserien i bildspelet.

Foto: LARS PEHRSON Bild 1 av 6

9/8: Peter Fenwick är pensionerad neuropsykiater som hela yrkeslivet intresserat sig för nära-döden-upplevelser

Foto: TOR JOHNSSON Bild 2 av 6

10/8: Naken dödsångest ser kuratorn Lisa Sand nästan aldrig när hon möter döende patienter, snarare dess motsats: I dödens närhet söker vi efter liv.

Foto: GUNNAR LUNDMARK Bild 3 av 6

11/8: Anita Lanz blev ”dödsmorska”, som hon kallar det, efter att själv ha varit med om en svår skidolycka. ”Jag kände starkt att jag hade en ny uppgift i livet.”

Foto: YVONNE ÅSELL Bild 4 av 6

15/8: Claes Britton som kom fram till att det var dödsångest som låg bakom hans återkommande depressioner.

Foto: DAVID MAGNUSSON Bild 5 av 6

16/8: Janne Lundqvist flyttade till sommarstället i Kapellskär när han fick sin cancerdiagnos i våras och får avancerad vård i hemmet. Här med hustrun Ulla och undersköterskan Solveig Blomquist.

Foto: LARS PEHRSON Bild 6 av 6
Annons
Annons
Annons