Ann-Cathrine Jungar:Soini rider på Nordens tredje våg av populism

Fyra nordiska länder har nu populistiska partier i sina parlament. Den nya partifamiljen bärs fram av en reaktion mot invandring och globalisering och kan med sin socioekonomiska mittenpolitik snarast beskrivas som centerextrema.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Timo Soini gör segergest

Foto: REUTERS
Annons

Populismen är på framfart i Norden. Dansk Folkepartis största valsuccé inföll 2007 då 14 procent av väljarna lade sin röst på Pia Kjærsgaards parti. Det norska Fremskrittspartiets största framgång kom i stortingsvalet 2009 då det fick närmare en fjärdedel av rösterna. Sverigedemokraterna fick som bekant sina första riksdagsmandat förra hösten. Och i söndagens riksdagsval gjorde den finländska populismen genom Sannfinländarna sitt bästa val någonsin med mer än en fyrdubbling av väljarstödet. En ny nordisk partifamilj ser dagens ljus. Hur blev det så?

Populismen har i själva verket en lång och etablerad närvaro i Norden. I Finland, Norge och Danmark har populistiska partier en mer än 40-årig parlamentarisk närvaro. Den första vågen av nordisk populism slog in över Finland under sent 50-tal. Sannfinländarnas moderparti, Landsbygdspartiet, bildades 1959 av den karismatiske Veikko Vennamo, som en utbrytning från Agrarförbundet. Partiet tog sina första egna mandat i riksdagen 1966, medverkade i regeringen under åren 1983–90, vilket tärde på väljarstödet och den partiinterna sammanhållningen. Under valkampanjen 1983 lovade Landsbygdspartiet att utrota arbetslösheten men kunde, trots att partiet fick arbetsmarknadsministerposten, inte uppfylla det storslagna vallöftet. Partiet gick i konkurs 1995 och ur spillrorna bildades Sannfinländarna.

Annons
Annons
Annons