Annons
Recension

FörklädetSofistikerad underhållning för musikalälskare

Rennie Mirro, Björn Kjellman och Hanna von Spreti.
Rennie Mirro, Björn Kjellman och Hanna von Spreti. Foto: Mattias Edwall

Ironin flödar och rollerna är kraftigt karikerade. ”Förklädet” är sofistikerad underhållning med en påfallande jämn ensemble.

Uppdaterad
Publicerad

I mörkret hör vi Björn Kjellmans röst: ”Har ni tänkt på hur tråkigt det kan vara på teatern?” Ja, det har hänt. Men inte just i kväll. Det enda som är tråkigt är möjligen namnet. Först lanserades ”Förklädet” som ”Det påstrukna förklädet” (originaltiteln är ”The drowsy chaperone”); förkläde ska här förstås i den gamla betydelsen ”sällskap som garanterar att inget opassande sker”. Förklädet är alltså inte ett klädesplagg utan en person, en paradroll för en mogen skådespelerska med komisk superprecision och sångröst. Som Maria Lundqvist.

Förklädet saknar namn, och det gör också styckets egentliga huvudperson ”Mannen i stolen”. Björn Kjellman är absolut oemotståndlig. I en ramhandling hasar han runt i beige kofta och drömmer sig bort i musikalens värld, samtidigt som han ger små glimtar ur sitt eget känsloliv, en sorts stillsam psykoanalys. Ur sin skivsamling plockar han fram favoritmusikalen ”Det påstrukna förklädet” från 1928 (en dubbel-lp!), och plötsligt får den liv på scenen.

Annons
Annons
Annons