Sofias bidrag: Mystisk buss – och läskigt slut

Här är vinnarbidraget i ”Ebbas historia”. Början är skriven av Ebba Åkerlund som dog i terrordådet på Drottninggatan 2017. Fortsättningen är skriven av tolvåriga Sofia Nordblom – som juryn tyckte hade lyckats fortsätta berättelsen så bra att det inte ens märks att det är två skribenter.

SvD
Publicerad

Pip, pip, pip. Väckarklockan låter i hela rummet.

– Ja, ja! Jag ska! muttrar Felicia medan hon drar täcket över huvudet. Väckarklockan fortsätter att pipa.

– Okej! muttrar Felicia och reser sig ur sängen.

Kroppen känns tung. Hon stänger av väckarklockan och sätter på sig kläderna som ligger vid sängkanten. Det är ett par jeans, en t-shirt och en blå kofta. Felicia ställer sig framför den stora garderobsspegeln och sätter upp sitt hår i en tofs. Eftersom hon är senare än vanligt springer hon snabbt ner till köket där hennes mamma och pappa sitter och dricker sitt morgonkaffe.

– God morgon! Jag har gjort i ordning ett glas juice och en ostsmörgås, säger mamma när hon kommer in i köket.

– Tack, säger Felicia och dricker snabbt upp juicen och äter upp smörgåsen. Mobilen ringer. Felicia skyndar sig att svara. Det är Felicias kompis Lisa. 

– Hej... Jag är på väg... Okej... Kram, säger Felicia.

Hon tar sin väska och springer ut till bussen. Lisa sitter redan på bussen. 

– Vilken tur att du hann. Annars hade du kommit försent, säger Lisa.

– Förlåt, men jag var så trött, säger Felicia.

Här är Sofia Nordbloms fortsättning av novellen

– Det gör ingenting, säger Lisa. 

Hon tar upp telefonen och Felicia sätter på sig sina hörlurar. Ingen av dem tittar upp förrän bussen har stannat.

– Vänta lite, säger Felicia och stöter till Lisa som tar av sig sina hörlurar. Bussen brukar väl inte stanna här? 

– Nej, jag kan inte känna igen mig. Ursäkta, frågar Lisa en man som sitter på den andra stolsraden. Vilken buss sitter vi på?

– Ni sitter på buss 592, svarar han, och går av vid hållplatsen som bussen har stannat på.

– Buss 592? Finns den linjen? frågar Felicia.

– Tydligen, säger Lisa. Jag är så ledsen. Jag måste ha gått på fel buss.

– Det är ingen fara, tröstar Felicia. Någonstans måste vi ju känna igen oss. Vi sitter kvar.

Bussen åker genom många olika typer av landskap. Tjejerna sitter kvar.

– Nu får ni gå av! Det här är slutstationen, säger busschauffören som har bromsat in framför en ödslig hållplats mitt ute i skogen.

Felicia och Lisa går av bussen och tittar efter den när den kör iväg. De står på en asfalterad väg som är omgiven av en mörk skog.

– Och nu? frågar Felicia.

– Vi börjar gå, säger Lisa.

Lisa börjar gå åt det håll bussen körde. Felicia följer efter.

Plötsligt känner Felicia och Lisa någonting kallt nudda vid deras hud.

 Himlen är täckt av gråa moln som flyter ihop på ett underligt sätt med de mörka, mystiska träden. Efter en stund kommer de fram till en hög mur täckt med vissna växter. En bit bort står en stege lutad mot muren. De går fram till den.

– Ska vi klättra upp? frågar Lisa och ställer sig på stegen. 

Felicia vill svara nej, men innan hon hinner säga någonting sitter Lisa på muren.

– Kommer du? frågar hon.

Felicia klättrar upp på stegen och till slut sitter även hon uppe på muren. På andra sidan kan hon se en stor trädgård breda ut sig. Mitt i trädgården står ett grått hus. Färgen på huset är avskavd och det ser inte direkt inbjudande ut med de spruckna fönstren.

Inuti huset är det svart, det går bara att ana ett par malätna gardiner i vissa av fönstren. Ingången ligger inuti en glasveranda som även den mestadels består av spruckna partier. Plötsligt känner Felicia och Lisa någonting kallt nudda vid deras hud. De rycker till, men det är bara regndroppar. Det stilla regnet övergår till totalt skyfall på bara en liten stund.

– Vad ska vi göra? skriker Felicia för att överrösta regnet.

– Det finns ett träd därborta! skriker Lisa tillbaka och pekar på ett träd ett par meter bort. 

Trädet står precis intill muren och har många bra grenar att klättra på. 

– Jag tror att vi kan klättra ner i trädgården och sedan springa in på verandan.

Vanligtvis hade Felicia vägrat, men just i den stunden ville hon inte sitta och frysa på en hög mur.

– Okej! skriker hon. 

De balanserar bort till trädet och lyckas klättra ner. Regnets dånande ljud ekar i deras öron. De springer in genom verandans öppning, lutar sig mot husets fasad och lyssnar till regnet som låter mysigt inifrån verandan. De sjunker ner bredvid varandra och slumrar till.

Felicia vaknar av ett knackande ljud.

– Vad är det som låter? frågar Felicia och stöter till Lisa.

– Vad sa du? frågar Lisa yrvaket.

– Jag frågade vad det var som knackade.

I fönstret står en flicka i vit klänning och svart hår och stirrar på dem.

Lisa rätar på sig. Plötsligt skriker hon till och stirrar skräckslaget på fönstret till höger. Felicia skriker också till. I fönstret står en flicka i vit klänning och svart hår och stirrar på dem. Hennes hud är grå och ögonen svarta. Felicias hjärta slår fort. Flickan fortsätter att stirra på dem. 

– Spring! skriker Lisa plötsligt och drar upp Felicia från golvet.

De springer ut från verandan. På himlen visar sig en regnbåge. De klättrar upp i trädet och upp på muren. De tar sig till stegen. Lisa klättrar ner först. När Lisa kommit ner klättrar Felicia ner och drar bort stegen så att flickan inte kan följa efter dem. Med andan i halsen springer de bort till busshållplatsen. Efter en liten stund kommer bussen. Det är rätt linje. De kliver på.

Några dagar senare när Felicia sitter hemma vid sin dator söker hon upp numret på bussen som tagit dem till huset och flickan. Men hon hittar ingen buss med nummer 592. Felicia lägger sig på sängen. Då hör hon knackningar på fönstret.

Text: Ebba Åkerlund och Sofia Nordblom

Sofia Nordblom.
Sofia Nordblom. Foto: Björn Larsson Rosvall/Exponera
Ebba Åkerlund dog i terrordådet i Stockholm för två år sedan. För att hedra Ebba startade SvD Junior och ”Ebbas änglar” novelltävlingen ”Ebbas historia”.
Ebba Åkerlund dog i terrordådet i Stockholm för två år sedan. För att hedra Ebba startade SvD Junior och ”Ebbas änglar” novelltävlingen ”Ebbas historia”. Foto: Privat
Bild 1 av 3

Sofia Nordblom.

Foto: Björn Larsson Rosvall/Exponera Bild 2 av 3

Ebba Åkerlund dog i terrordådet i Stockholm för två år sedan. För att hedra Ebba startade SvD Junior och ”Ebbas änglar” novelltävlingen ”Ebbas historia”.

Foto: Privat Bild 3 av 3