Psykologens miss: människor för snälla
Att få människor att bete sig elakt mot andra är svårt – det visar Philip Zimbardos Stanford-experiment som byggde på rent skådespeleri. Sanningen är att de flesta människor är ganska hyggliga.
Läs delar av Rutger Bregmans bok ”I grunden god” i SvD under helgerna. I det här, sextonde avsnittet, fortsätter historien om sanningen bakom de så kallade Stanford-experimenten.
Varför engagerade sig Zimbardo så mycket i experimentets förlopp? Förklaringen är enkel. Till en början var det fångarna han var intresserad av, inte väktarna. Han ville se hur fångarna reagerade under hård press. Hur uttråkade skulle de bli, hur rädda, hur frustrerade?
Väktarna såg sig själva som forskningsassistenter, vilket inte var så konstigt med tanke på att det var som sådana de behandlades. Att Zimbardo blev chockerad över sina väktares sadistiska beteende, och att det här skulle vara den verkliga lärdomen av experimentet, är en efterhandskonstruktion. Medan experimentet pågick pushade han och Jaffe väktarna att uppträda så hårt som möjligt. Den som inte gjorde det, fick reprimander.