Recension

PrerafaeliternaSocialt patos i detaljrik bildvärld

HELTÄCKANDE När den svenska publiken äntligen får en grundlig presentation av prerafaeliterna är det med en enastående rik utställning, skriver Carl-Johan Malmberg. Kvinnoskildringarna är en nyckel till dessa engelska 1800-talskonstnärers värld.

Under strecket
Publicerad
Ford Madox Brown, Den sista glimten av England, 1864-66. Akvarell 35,6x33 cm.

Ford Madox Brown, Den sista glimten av England, 1864-66. Akvarell 35,6x33 cm.

Annons

De prerafaelitiska konstnärerna var avantgardet inom den engelska konsten under andra halvan av 1800-talet. Som alla avantgarden kännetecknades de av ideal, kritik av föregångare och dolda innebörder i sin konst – dolda delvis för dem själva men inte nödvändigtvis för eftervärlden. Lika måleriskt övertydliga som deras verk är, lika fyllda av det outsagda är de.

När konstriktningen uppstod som The Prerafaelite Brotherhood 1848, ett mansförbund av sju konstnärer som till en början signerade sina verk kollektivt med PRB kort och gott, var det som moralisk och konstnärlig upprustning i ett kulturklimat som dessa unga män uppfattade som flackt och lättsinnigt. Som när kubisterna sökte sig till afrikanska masker, hittade prerafaeliterna sin inspiration i 1400-talets florentinska måleri. Skärpa i linjer och färger, detaljrikedom och intimitet i motiven skulle ersätta 1700- och det tidiga 1800-talets
sublima konst, den som arbetade med grandiosa motiv, skräckinjagande effekter, luftig myt och ljusdunkel.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons