Socialrealism ersätter glamouren

I de svenska Cannesbidragen exponeras bildsköna unga mäns mörkare sidor. Annars har Cannes startat ganska japanskt och inom genren shomin-geki – film om vanligt folk.

Under strecket
Publicerad
”Umimachi diary” är ett av bidragen på filmfestivalen i Cannes.

”Umimachi diary” är ett av bidragen på filmfestivalen i Cannes.

Foto: AKIMI YOSHIDA
Annons

Som redan noterat har Cannes i år vänt ryggen åt den sedvanliga glamourösa öppningsfilmen, typifierad av fjolårets ”Grace of Monaco” eller förrfjolårets ”The Great Gatsby”. Istället serverades inhemsk fallstudie av ett tonårigt rötägg i socialrealistisk nordfransk hamnstadsmiljö, ”La tête haute”. Att regissören Emmanuelle Bercot själv har en skådespelarkarriär syns på den inkännande personinstruktionen av Benoit Magimel (”Pianisten”) och Catherine Deneuve, som alltmer bytt ut den kylighet hon ibland tillskrevs som yngre mot en mänskligare sida, och särskilt nykomlingen Rod Paradot, vars genombrott nu borde vara biff. Tänk en ung, arg och gallisk Leonardo DiCaprio så blir det mitt i prick.

Och rötägg blir det flera av de kommande dagarna; inte minst i de svenska Cannes-bidragen kommer bildsköna unga mäns mörkare sidor att exponeras. I Isabella Carbonells ”Pojkarna” får vi möta Sebastian Hiort af Ornäs i ett sexbrottsmål medan Ulrik Munther kommer hem efter att ha avtjänat straff för något fruktansvärt i Magnus von Horns ”Efterskalv”. Ihop med Beata Gårdelers Berlin-prisade ”Flocken” och dess paralleller till Bjästa-målet syns en viss tendens på svenska filmagendan 2015, tvivelsutan inbjudande till intressant debatt.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons