Annons
Krönika

Tove Lifvendahl:Socialismen var nära

Demonstrerar mot den egna politiken. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt på kryckor och LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i demonstrationståget: Stoppa nedläggningen av Findus i Bjuv.
Demonstrerar mot den egna politiken. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt på kryckor och LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i demonstrationståget: Stoppa nedläggningen av Findus i Bjuv. Foto: Björn Lindgren/TT
Under strecket
Publicerad

Lars Tobisson "Löntagarfonder: Så nära men ändå inte" (Dialogos förlag 2016).

Precis hur nära ögat det var att Sverige fick ett genomsocialiserat näringsliv, beskrivs ingående i Lars Tobissons utmärkta beskrivning av striden om löntagarfonderna som utgavs tidigare i år, ”Löntagarfonder – så nära men ändå inte” (Dialogos Förlag). När striden väl var över blev det knäpptyst. Ingen talade därefter om löntagarfonder som ett seriöst förslag. Och ändå höll det på att bli verklighet.

De faktorer Lars Tobisson lyfter fram som förutsättningar för den ”perfekta storm” som tanken på fondsocialism utgjorde var följande: Borgerligheten var svag, den svenska modellen kärvade eftersom intäktssidan inte klarade av att matcha den snabba offentliga utgiftsexpansionen. Det innebar sämre reallöner vilket snabbt ledde till missnöje och konflikter. S-ledningens auktoritet var skadskjuten av gruvstrejken. Ett missnöje från landsbygden visavi centraliseringen i Stockholm växte. LO vanhedrade Saltsjöbadsandan genom att kräva lagstiftningar om arbetsrätten. Fackförbunden byggde upp en rivalitet sinsemellan.

Annons
Annons
Annons