”Socialarbetarnas uppdrag har blivit omöjligt”

Många människor och grupper halkar efter i samhället. De hamnar ofta hos socialtjänsten. Men socialarbetarna har sällan möjlighet att lösa problemen med bland ­andra hemlösa och ensamkommande. Och politikerna har till synes övergett ­visionerna om ett socialt hållbart samhälle, skriver flera debattörer. 

Under strecket
Publicerad

Susanna Alakoski, Johan Oljeqvist, Heike ­Erkers, Tapio Salonen, Veronica Magnusson och Hans Swärd är några av artikelförfattarna som uppmanar politikerna till en vision för social­politiken.

Foto: Henrik Montgomery/TT, ­Anders Wiklund/TT, Lena Dahlström, Leif R Jansson/TT, Pressbild, Mikael Andersson/TT
Annons

Kärnan i svensk socialpolitik har under efterkrigstiden varit att utveckla en generell politik med målet att minska sociala skillnader och orättvisor, att skapa en grundtrygghet åt alla. Socialtjänstens uppgift har varit att fånga in dem som faller igenom maskorna i välfärdsnätet. Fram till början av 1980-talet minskade ojämlikheten avseende inkomster men härefter har det stadigt skett en ökning enligt Gini-koefficienten. De flesta har fått det bättre ekonomiskt. Samtidigt har oroväckande många människor och grupper halkat efter.

Staten har dragit sig tillbaka ifrån en rad områden och delar av välfärden har privatiserats. I det välfärdsvakuum som uppstod efter omorienteringen har socialtjänsten fått rycka in. Det gäller till exempel bostadspolitiken som avreglerades i början av 1990-talet och fick som konsekvens att socialtjänsterna i landet administrerar en stor sekundär bostadsmarknad för hemlösa. Det gäller delar av migrationspolitiken, de ensamkommande flyktingbarnen och arbetet med att få yngre personer i arbete i stället för att de ska uppbära försörjningsstöd.

Annons
Annons
Annons