X
Annons
X
Recension

Ensamma i rymden Snygga Star wars-effekter i modern Aniara för barn

"Ensamma i rymden" är något så ovanligt som en film för unga där manuset inte är inbäddat i skyddande skumplast. Det är både befriande och otäckt.

”Ensamma i rymden” är baserad på teaterpjäsen Vial som Henrik Ståhl satte upp för Profilteatern i Umeå. Foto: Nordisk Film
Läs mer om Veckans biofilmer

12-åriga Gladys (Ella Rae Rappaport) och hennes lillebror Keaton (Dante Fleischanderl) befinner sig på det gigantiska rymdskeppet Svea på väg från ett jordklot som måste evakueras, till den hägrande planeten Vial.

En altartavla i rymdskeppet visar några idealiserade människor som pekar framåt mot ljuset. Målningen placerar berättelsen i det för rymdframstegen så centrala 1900-talets mitt då även oron för jordens förgänglighet började spridas. Det är nästan så att man hör Harry Martinsons strofer från "Aniara" när kameran sveper från altartavlan, till den tomma mässhallen i skeppets hjärta och sedan till motsvarigheten till Martinsons Mima – den japanska färddatorn Otosan.

”Ensamma i rymden” är baserad på teaterpjäsen Vial som Henrik Ståhl satte upp för Profilteatern i Umeå.

Foto: Nordisk Film Bild 1 av 2

Dante Fleischanderl och Ella Rae Rappaport.

Foto: Nordisk Film Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X