X
Annons
X
Recension

Tomorrowland: A world beyond Snygg nostalgi från framtiden

Foto: Disney

Det finns de som hävdar att nostalgi är ett otyg. Att det bakbinder och passiviserar och gör oss till liknöjda idioter. Vänner av den övertygelsen bör inte se ”Tomorrowland”. Ty varje byggsten i Brad Birds futuristiska fantasiepos har fått sin patina någon annanstans. Mycket skickligt fogar regissören (som tackade nej till ”Star wars” till förmån för denna) samman den ena madeleinekakan efter den andra. Lite ”Tillbaka till framtiden”, lite Jules Verne, lite allmän 60-talsvurm i technicolor, lite ”The Goonies”.

Huvudpersonen Casey (Britt Robertson) är en modern Marty McFly, som lägger all sin kraft på att försöka hindra rivningen av en rymdbas i hemstaden. Detta för att förhindra att pappa Nasa-ingenjören ska bli arbetslös, men också för att hon inte vill ta död på drömmen om att själv ta sig till stjärnorna.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X