X
Annons
X

Snön och kylan imponerade inte på Solzjenitsyn

Den 8 oktober 1970 meddelade Svenska Akademien att Nobelpriset i litteratur skulle tilldelas den sovjetiske författaren Alexander Solzjenitsyn. I motiveringen framhölls bland annat "den etiska kraft varmed han fullföljt den ryska litteraturens omistliga traditioner". Alltså uppfattade Nobelkommittén Solzjenitsyn som en arvtagare till de stora ryska konstnärer vilka även uppträdde som radikala moralister och samhällskritiker. Kommittén anslöt sig till dem som ansåg att Solzjenitsyn var det ryska samhällets profetiska röst.

Under 1960- och 1970-talen ägnades Solzjenitsyns författarskap åt en ingående dokumentering av Gulag, det sovjetiska fängelsesystemet. Han sökte beskriva dess politiska historia men också de människor som levde i Gulag. I Solzjenitsyns värld, liksom i den sovjetiska, blev Gulag till ett land med egna lagar, egen moral och framför allt sina egna medborgare. För den som intresserar sig för Gulag är Solzjenitsyns författarskap en ovärderlig källa. Men den problematik som Solzjenitsyn själv brottades med gäller även hur Gulags verklighet förhöll sig till den sovjetiska. Utan tvekan var Gulag en produkt av det sovjetiska systemet. Men är man berättigad att tro att Gulag, om än i grotesk form, var en bild av Sovjet?

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X