Recension

SnobbenSnobben - hippt livsfilosoferande ur hundkojeperspektiv

Snobben och Karl som CGI-animationer.
Snobben och Karl som CGI-animationer. Foto: Twentieth Century Fox

Har en svensk publik fortfarande en relation till den tecknade beaglen Snobben och hans vänner? Jan Lumholdt ser en charmig animerad film med Charles M Schulz klassiska seriefigurer och hoppas att så är fallet.

Under strecket
Publicerad
Annons

Skämtserien ”Peanuts” är en bit suverän amerikansk kulturkanon, skriven och tecknad av Charles M Schulz (1922-2000) från 1950 och fram till dagen för hans död. Dess unika universum rymmer invånare som den fridsamme Linus, hans illsluga syster Lucy, den gränslöst anarkistiske beaglen Snobben/Snoopy, den gula pippin Woodstock. Och förstås den i existentiell motvind kämpande Charlie Brown, ståndaktig föregångare till Woody Allens luttrade neurotiker eller för den delen Seinfeld-kompisen George Costanza – som han även liknar litegrand.

Minnesvärda scenarion avhandlar hopplösheten i att få en drake att flyga och vilda luftraider mot Röde Baronen, flygarässet från första världskriget, från hundkojstak. Likaså virtuosa Beethoven-tolkningar på leksakspiano, psykiatriska råd för fem cent knappast värda sitt pris samt en oändlig väntan på att en stor pumpa kommer med leksaker till snälla barn. Livsfilosoferande i sin hippaste form.

Annons
Annons
Annons