Annons

SNACKA SKIT

Klottrets fristad Att gå på toa på krogen är att stiga rakt in i ett sponant och ocensurerat åsiktsflöde. Karin Ström förundras över alla dessa anonyma som går omkring med filtpennor i handväskan.

Under strecket
Publicerad

Du sitter på ett proppfullt sunkhak en fredagskväll och är mitt uppe i en eldig diskussion om, säg, skillnaden mellan reklambyråsnubbars och rockerskillars hårstylingsprinciper. Så blir det dags att besöka toaletten, och poff! Plötsligt har du stigit in i en värld av poesi, slagord, nonsensprat, kärleksförklaringar, förtvivlat känslokludd och visdomsord. Utekvällen stannar upp några sekunder och allt du kan ta in är dessa otaliga individers explosiva uttrycklust, överväldigad som du är av denna totala anstormning av anonyma röster som aldrig kommer att få ett ansikte. Vem är det egentligen som går omkring med en filtpenna i handväskan och tar tillfället i akt att föreviga sitt känslotillstånd närhelst det ges möjlighet? Det är kittlande att tänka att bakom varje nerkladdat ord finns en människa, till brädden fylld med känslor, som påverkar, retar upp eller inspirerar hundratals och åter hundratals toagäster.

Om klottret hamnar på rätt ställe, vill säga. Klottret för en ojämn kamp mot restaurangägarna på
Stockholms bartoaletter - det målas ständigt över. Bara på de riktigt billiga haken får det vara kvar, och på kreddiga ställen som vill uppnå en rockigare image (läs O-baren). Dessa klotterfristäder är guld värda, för även om det kanske är mer effektfullt att skriva sitt hjärtas mening på en i övrigt klotterfri yta så frodas klottret bäst där det får vara kvar. Det är ju ofta klottrarnas inbördes reaktioner på varandras uttalanden som är allra roligast att läsa. Till exempel det sköna, lätt absurda ”Ligg med Morrisey och hälsa från mig!” med repliken ”Vafan, Morrissey stavas ju med två s!” på Hot Companys tjejtoa.

Annons
Annons
Annons