Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Faserland Smuts och ljusblå skjortor

DEKADENS Det finns partier i Christian Krachts svala ”Faserland” där språket sjunger, men oftast känns det som att författaren bejakar mer än kritiserar konsumtionskulturen, skriver Isabelle Ståhl.

Schweizaren Christian Kracht (född 1966) är en av den tyskspråkiga litteraturens mest omdiskuterade författare. Han debuterade 1995 med romanen ”Faserland”. 2012 tilldelades han Wilhelm-Raabe-Literaturpreis för romanen ”Imperium” (recenserad i SvD 9/11 2013).
Schweizaren Christian Kracht (född 1966) är en av den tyskspråkiga litteraturens mest omdiskuterade författare. Han debuterade 1995 med romanen ”Faserland”. 2012 tilldelades han Wilhelm-Raabe-Literaturpreis för romanen ”Imperium” (recenserad i SvD 9/11 2013). Foto: ERSATZ

Faserland

Författare
Genre
Prosa
Förlag
167 s. Ersatz

Övers: Viktor Englund

**”Faserland” **blev en kritikerhit när den utkom 1995 och Kracht utnämndes till ett ledande namn inom den tyska litterära ”popvågen” – uttråkade betraktelser från en dekadent medelklass i den jäsande konsumtionskulturens 1990-tal.

Det är lätt att avsky romanens berättarjag, en ekonomiskt oberoende ung man som rör sig rastlöst genom tyska städer med Porsche och inrikesflyg, stannar till på kokainstinna fester och technoklubbar för att titta på människor som har sex, förblindas av äckel och tar en taxi till flygplatsen. Han är påtagligt likgiltig inför allt utom materialen i exklusiva skjortor och tjejer som har fasta bröst, halvlångt ljusbrunt hår och lätt uppnäsa, och som sitter i barer och skrattar.

Scenerna är platta som bilder eller tyg: det är berättarjagets inre värld och minne som utgör berättelsens 3D-dimension. Historien är ett fuktigt täcke över nuet, nazireferenserna ständigt återkommande.

Annons
X

Titeln, ”Faserland” , kan både läsas som en referens till Fäderneslandet och Fiberlandet, med hänsyftning på tygfibrer. Just fixeringen vid tyger och material är tyvärr det som gör det svårt att beröras av romanen. Berättarjagets utläggningar om fräscha skjortor och Barbourjackor framstår mer som ett bejakande av förtingligandet och konsumismen än som en karikatyr eller kritik av den. Den ytlighet romanen skildrar behärskar tyvärr också dess form; det finns något distanserat och uttråkat i språket som låter som ett nummer av Nöjesguiden från 1997. Kropparna förblir alltid ting för berättarjagets blick. I stället för att prata med människor diktar han ihop små berättelser om dem. Det är outhärdligt gymnasialt. Blir han själv föremål för någons blick skyggar han undan. När han upptäcker en vän i en säng tillsammans med en man och en kvinna ryggar han äcklad tillbaka och drar fram kreditkortet för att sätta sig på en flight till Frankfurt. Han åker till Mykonos, hamnar av misstag på en strand där han blir objektifierad av homosexuella män och åker tillbaka till flygplatsen.

Hans förakt för samtidens dekadens, massmänniskor och flockbeteenden känns igen från det tidiga 1900-talets flanörromaner. Ett övermänniskoideal pyr under den skenbart anspråkslösa hållningen. Jag får hela tiden känslan av att den dekadens som romanen kritiserar inte egentligen utgörs av den förytligade samtidens konsumtionskultur, utan den fysiska utlevnaden på klubbarna, kroppsligheten, övermåttet och kaoset.

**Det här är en typ **av litteratur som ännu i dag anses väldigt fin; den röjer aldrig vad som rör sig på den hemliga botten, den tar bara i kroppar med handskarna på och geggar inte med känslor. Problemet med det är att den förutsätter att det finns en verkligare, mer autentisk undersida, en hemlig värld bakom fenomenen, något mer än det vi ser. Det tvivlar jag på.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    **Något som romanen **gestaltar på ett komplext och raffinerat sätt är berättarjagets motsägelsefulla dragning till renhet och smuts. Hans fixering vid oanvända kläder, ljusblå bomull, klar sydtysk luft och tvåldoft står inte i motsats till hans fascination för äckel, mänskligt avskräde och kroppsvätskor, utan blir snarare dess logiska konsekvens. Som att suktandet efter det oförstörda, välordnade, rena och fräscha bara kan utmynna i en drift till kaos och utplåning. Den ryska författaren Olga Slavnikova skrev en gång att man aldrig riktigt vet när det tyska gemytet ska slå över i våld, och det är en tanke som återkommer när jag läser Kracht.

    Berättarjaget rör sig genom ravefesternas leriga inferno med en fantasi om en schweizisk alpstuga vid en kall bergsjö utanför Zürich. När flygplanet klyver molnen och landar i Frankfurt tänker han på öppningsscenen i ”Viljans triumf”. Han åker till Heidelberg där allt är ”underbart gemytligt” och tar en taxi som glider över de rena, vita gatorna. Sedan ser han på taxichauffören och tänker att han som ung förmodligen var byråkrat med kontor i Mährisch-Ostrau och lät likvidera 17 partisaner med fruar och barn.

    I en sällsynt vacker scen drar sig berättarjaget undan från en fest i en lyxvilla vid Bodensjön. Han får en föraning om något som ska hända, något mörkt. Det är något ”som ligger bakom sakerna, bakom skuggorna, bakom de stora träden”, något som inte skrämmer men som samtidigt inte är helt behagligt. I partier som detta sjunger språket.

    Lyckligtvis är detta ett drag som Kracht utvecklat i sin senare produktion. Jag älskade hans senaste roman, ”Imperium”, en mörk sekelskiftesfantasi om vegetarianen August Engelhart som emigrerade till en tysk söderhavskoloni för att starta en sekt grundad på kokosnötens helande egenskaper. I ”Imperium” har den svala distansen fått ge vika för något mindre cyniskt, något mörkare, allvarligare och betydligt mer litterärt intressant.

    Annons
    Annons
    X

    Schweizaren Christian Kracht (född 1966) är en av den tyskspråkiga litteraturens mest omdiskuterade författare. Han debuterade 1995 med romanen ”Faserland”. 2012 tilldelades han Wilhelm-Raabe-Literaturpreis för romanen ”Imperium” (recenserad i SvD 9/11 2013).

    Foto: ERSATZ Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X