Annons
X
Annons
X
Musik
Recension

Smooth jazz av absolut bästa märke

Jazz Magnus Lindgren Souls (Gazell) Lisa Bodelius Quartet Hela tiden (Mary music)

(uppdaterad)
Magnus Lindgren.
Magnus Lindgren. Foto: MIKAEL SILKEBERG

Genre
Övrig

Den här veckan är det jazzkonserter i alla möjliga lokaler runt hela Stockholm. Det är andra året som jazzklubben Fasching arrangerar en veckolång festival med ett ur alla aspekter brett, men kanske inte helt tillfredsställande, urval av svensk och internationell jazz.

Skivaktuella Lisa Bodelius Quartet och Magnus Lindgren gör båda mindre spelningar under veckan, på lilla Plugged records i Gamla stan. Trombonisten Lisa Bodelius gör en tidig kvällsspelning med sin kvartett imorgon torsdag. Blåsaren Magnus Lindgren kan man se i en duokonstellation med gitarristen Max Schultz på söndag eftermiddag.

Max Schultz är inte med på albumet ”Souls”, gitarrspelet sköts i stället av en internationellt verksam gitarrist från Uruguay, Leonardo Amuedo. Det internationella präglar hela albumet med musiker och sångare från hela världen, inklusive Sverige. Produktionen är gjord av den amerikanska basisten Ira Coleman, som jobbat en hel del med Sting och albumet är inspelat i New York.

Annons
X

Det är den multibegåvade Magnus Lindgrens första album med sång och, låt oss konstatera det direkt, det är mycket bra. Covern på Stevie Wonders ”Creepin’” känns något överarbetad och somligt ligger nära det utslätat tillrättalagda men de två första låtarna, ”Souls” med sång av Gregory Porter och ”Change all time” med Anna Christoffersson, är ljuvliga. Smooth jazz av absolut bästa märke, strösslad med Magnus Lindgrens exemplariskt tillbakalutade tenorsax.

Christoffersson, som är en exceptionell sångerska, hörs även svagt under Porters stämma i den brasilianskt coola ”Broken heart” och hon gör även en fin duett, ”Rainy day”, med Matt Bianco-sångaren Mark Reilly.

Trombonisten Lisa Bodelius är mer renlärigt jazzig på sin debut. Med sin kvartett – klaviaturspelaren Edvin Nahlin, basisten Max Thornberg och trummisen Gustav Nahlin – utforskar hon en till stora delar lyriskt orienterad jazztradition. Låttitlarna är lite tokiga, på det där typiskt svenska sättet, ”Sockertopp”, ”Bagaren i mossen”, ”Påven & brodern”, och omslaget har mer med snäll indiepop än jazz att göra.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    På ett sätt är allt så bra det kan vara: melodierna är fina, arrangemangen delikata, solona genomtänkta och inspelningen, av Åke Linton, placerar musiken i ett snyggt rum. Samtidigt är det som att något eller någon håller musikerna tillbaka (ett generellt jazzproblem ska tilläggas).

    Men som debut betraktad är det inte alls dumt och ger definitivt mersmak.

    Annons
    Annons
    X

    Magnus Lindgren.

    Foto: MIKAEL SILKEBERG Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X