Annons

Singers melodiSmittsam språkglädje om sorgsna cirkusdjur

Cecilia Heikkiläs illustrationer i matta, mättade färger är behagligt befriade från effektsökeri. (Bilden är något beskuren.)
Cecilia Heikkiläs illustrationer i matta, mättade färger är behagligt befriade från effektsökeri. (Bilden är något beskuren.)

Sockervadd, sprudlande språk och ett sorgset sjölejon. Skådespelaren Vanna Rosenberg frossar i alliterationer i sin barnboksdebut "Singers melodi" – en cirkussaga med ett vemodigt grundackord.

Under strecket
Publicerad

Vanna Rosenberg.

Foto: Helén KarlssonBild 1 av 1

Pompa och ståt!, utbrister cirkusdirektören Maffioso och presenterar det nya tillskottet till truppen, ett sjungande sjölejon vars melodier träffar publiken rakt i hjärtat. Han döps till Singer och får dela cirkusvagn med den lille lejontämjarungen Manfred. De är födda samma natt, Manfred och Singer, men åldras olika snabbt. Och ju äldre Singer blir, desto mer längtar han hem, till havet och doften av salt och tång. En morgon är han plötsligt försvunnen och Manfred skyndar efter för att Singer inte ska behöva vara ensam med sin längtan.

Skådespelaren Vanna Rosenbergs barnboksdebut kan etiketteras som en berättelse om oväntad vänskap, hemlängtan och modet att gå dit hjärtat pekar. Sådana fraser blir alltid tämligen tomma, och de pekar också på problemet med berättelser som bär sitt budskap på omslaget: risken att det som står mellan raderna tar över själva raderna.

Annons
Annons
Annons